”Alla journalister befinner sig i livsfara”

Med våld och hot ville karteller och myndigheter tvinga medierna i staden Ciudad Juárez till tystnad. Men journalisterna i den mexikanska gränsstaden vägrade ge upp och bildade ett nätverk för att skydda sina kollegor. 

10 mars 2013 Text: Ylva Mossing

-Vi har jämförts med med krigskorrespondenter, men jag tror att vår situation här är mycket speciell. En krigskorrespondent reser till en farozon och åker sig sedan hem igen. Vi stannar kvar här, tillsammans med våra familjer, säger Rocío Gallegos, journalist och nyhetschef på tidningen El Diario, en av Ciudad Juárez största tidningar.

Våren 2011 grundade hon tillsammans med Araly Castañón Leos, Gabriela Minjares, Sandra Rodríguez och Luz del Carmen Sosa Nätverket för journalister i Juárez (Red de Periodistas de Juárez), som svar på den allt mer ohållbara situationen för stadens utsatta journalister.

Våldet i Ciudad Juárez som sedan länge varit en nyckelstad för sprit- och knarksmuggling till USA, började 2008 plötsligt att nå skräckinjagande proportioner. Sinaloakartellen inledde en blodig offensiv mot Juárezkartellen för kontrollen över smuggelkorridorerna och 2009 hade staden, med sina 1,3 miljoner invånare, flest mord per capita i världen. 2010 mördades nästan 3 000 personer, enligt lokala Observatorio de Juárez.
-Våra arbetsförhållanden ändrades i takt med att våldet ökade, och vi ställdes inför risksituationer som vi inte visste hur vi skulle hantera. Vi hade inte fått utbildning i hur man arbetar som journalist i en krigszon, berättar Roció Gallegos.

Plötsligt kunde det handla om mellan tio och tjugo mord som skulle bevakas redan innan klockan tre på eftermiddagen, samtidigt som gatorna patrullerades av tusentals tungt beväpnade soldater. Och att sedan ställas inför dessa hundratals offer som förlorat en nära anhörig.

El Diarios kriminalreporter, Armando Rodríguez, sköts ihjäl framför sitt hem en dag i november 2008. Fotografen Luis Carlos Santiago dödades i september 2010. Men det var inte bara kriminalreportrarna som hamnade i skottlinjen.

-Alla journalister, inte bara de som skriver om morden och våldet, befinner sig i en allvarlig risksituation. Också de som täcker utbildning eller vård, säger Rocío Gallegos.

Att ta hand – och rapportera – om skottskadade medan lukten av blod fortfarande ligger tung över brottsplatsen och förövarna vill försäkra sig om att kulorna gjort sitt gör både ambulanspersonal och journalister till öppna måltavlor. De dåligt skyddade sjukhusen har beskrivits som ”högriskzoner”, sedan beväpnade kartellmedlemmar vid upprepade tillfällen tagit sig in på sjukhusen i jakt på skadade rivaler – och kidnappat läkare för att kräva lösen.

Inte ens skolorna kommer undan. För två år sedan hotades lärarna i staden med att både de och deras elever skulle skjutas om de inte överlämnade sina julbonusar till kartellerna. Men hoten mot och hindrandet av journalisterna kommer inte bara från den organiserade brottsligheten, utan lika ofta från de egna myndigheterna och polisen. Det handlar om alltifrån att neka till att lämna ut offentliga dokument till godtyckliga gripanden, verbala hot och våld mot journalister ute på känsliga jobb.

Att ge efter för påtryckningarna och våldet var aldrig något alternativ för Rocío Gallegos och de andra i nätverket – tvärtom. Därför arbetar man allt intensivare inom branschen för att det fria ordet inte ska tystas där det mest behövs.
-Vårt mål är att utbilda. Vi försöker skapa medvetenhet inom branschen om vår utsatthet och tillsammans hitta sätt att bemöta problemen, säger hon.

Reportrarna måste bli mer professionella, anser Gallegos. Och de kritiskt granskande rapporterna fler, inte färre. Workshops om krigsrapportering och hur man talar med brottsoffer, seminarier om offentlig information och grävande journalistik, diskussioner om säkerhetsstrategier, och ständigt uppdaterad information om hur hot och andra brott mot journalister följs upp är några av verktygen. I arbetet tar de hjälp av andra nätverk med liknande utmaningar, som till exempel Red de Periodistas de a Pie i Mexico City.

Nätverket vill inte diktera hur journalisterna i staden ska arbeta, betonar Gallegos, utan bara förbättra förutsättningarna för att kollegorna ska kunna förutse risksituationer och hantera dem på bästa sätt. Exklusiva nyheter har fått ge vika för säkerheten det innebär att arbeta i grupp. Prestigen i en byline under ett välskrivet reportage om våldets härjningar eller en gripande bild får stryka på foten inför risken för påföljder från den organiserade brottsligheten eller den mexikanska staten. Ständig kontakt med chefer och kollegor är a och o.

Gallegos och hennes fyra kollegors arbete med nätverket har inte gått omärkt förbi. Hon och Sandra Rodríquez belönades i oktober 2012 med Zengerpriset, som delas ut av journalistfakulteten på University of Arizona. I dag verkar situationen i Ciudad Juárez ha lugnat ner sig – åtminstone på ytan. Antalet mord minskade med omkring hälften mellan sommaren 2011 och 2012. Också antalet kidnappningar, rån och utpressningsfall sjönk. Enligt Mexikos säkerhetsdepartement var det resultatet av lyckade insatser från regeringens sida. Enligt amerikanska DEA handlar det snarare om att Sinaloakartellen vunnit kriget mot sina konkurrenter och nu opererar fritt i staden.

För journalisterna är skillnaden dock marginell. Hoten, trakasserierna och våldet mot medierna fortsätter över hela Mexiko och ytterst få brott utreds någonsin. Bara 19 procent av fallen de senaste åren har till domstol och bara 7 procent har resulterat i fällande dom, enligt människorättsorganisationer. I delstaten Monterrey attackeras tidningsredaktioner med granateld och journalister från Veracruz flyr delstaten sedan fem kollegor mördats under det gångna året. De journalistiska nätverken i Mexiko har fortfarande ett digert jobb framför sig. Men deras arbete kan vara avgörande för Mexikos framtid.
-Just nu genomgår yttrandefriheten troligtvis den mest avgörande perioden i Mexikos historia. Vi ser inte någon respekt för journalistiken, för yttrandefriheten eller ens demokratin. För om det inte finns en respekt för denna medborgerliga rättighet står demokratin på ostadig mark, säger Rocío Gallegos.

Bakgrund
Ciudad Juárez är en stad med drygt 1,4 miljoner invånare som ligger i delstaten Chihuahua precis på gränsen mot USA. På andra sidan den höga muren ligger tvillingstaden El Paso, i Texas, känd som en av USA:s säkraste städer. Men Ciudad Juárez har, i både Mexiko och världen, blivit synonymt med våld, brott och korruption.

Under 1990-talet gör sig staden känd för en våg av sällsynt brutala kvinnomord. Staden domineras av Juárezkartellen, ledd av Carillo Fuentes-familjen. Till sin hjälp har de en grupp torpeder, kallad La Línea.

I början av 2000-talet inleder Sinaloa-kartellen, under ledning av Joaquín “El Chapo” Guzmán, en offensiv för att ta över kontrollen över gränsstaden, och säkerhetsläget för stadens invånare förvärras snabbt.

2008 skickar den nyss tillträdde presidenten Felipe Calderon hundratals soldater till Ciudad Juárez, som ett led i sin nya, hårda linje mot kartellerna. Men våldet bara tilltar och 2009 skickar Calderon ytterligare 7 000 soldater och 3 000 federala poliser till staden. Det året begås omkring 189 mord per 100 000 invånare – 23 gånger fler än vad Världshälsoorganisationen WHO definierar som en epidemi.

Uppgifterna om hur många mord som begåtts i Ciudad Juárez varierar dock beroende på källa. Enligt Säkerhetsobservatoriet i Juárez begicks närmare 9 000 mord i staden 2008–2011. Många massmedier som fört sin egen räkning av bevakade mordfall menar att det handlar om flera tusen fler. Bland de mördade finns många aktivister som protesterat mot våldet och strafflösheten för de skyldiga – och två döda journalister.

Till det tillkommer tusentals våldtäkter och fall av utpressning och flera hundra kidnappningar. Bara några få av de anmälda brotten ledde till någon form av rättslig process.

Källor
Observatorio de Seguridad y Convivencia Ciudadanas del Municipio de Juárez (http://observatoriodejuarez.org/dnn/Estadisticas/Homicidios.aspx), El Universal (http://www.eluniversal.com.mx/nacion/186115.html), Reuters.