Irans ekonomi på väg mot kollaps

Inflation, stigande arbetslöshet och en oansvarig ekonomisk politik tycks bli Ahmadinejad-administrationens politiska arv. Nästa president kommer att möta svåra utmaningar, skriver ekonomijournalisten Sara Damavandan i en analys av landets ekonomiska läge.

10 juni 2013 Text: Sara Damavandan Översättning från persiska: Namdar Nasser

Ekonomins hjul snurrar alltför långsamt i dagens Iran. Inflationen är bland den högsta i hela världen. Det är inte längre bara motståndare eller kritiker till regimen som påstår detta, utan även källor i regimens inre kretsar hävdar att Iran idag har svåra ekonomiska problem och att inflationen, mer än någonsin, kastar sin skugga över landets ekonomi. Avsaknaden av en effektiv ekonomisk politik och bristen på genomtänkta rationaliseringar har lett till nedläggningar av många fabriker och arbetsplatser. Den vanliga människans möjlighet till försörjning står på spel.

Irans nuvarande president Mahmoud Ahmadinejad valdes för andra gången 2009 efter ett omstritt val. Han är en av de politiker vars offentliga framträdanden alltid brukat få svåra efterverkningar, och idag är han mer än någonsin tidigare utsatt för hård kritik.

Inflation, brist på arbetstillfällen, otillräckliga inkomster och stigande varupriser är de problem som dagens samhälle handskas med. Många politiker i islamiska republiken är också kritiska till de felaktiga ekonomiska åtgärder som vidtagits under Ahmadinejads ledning.

Ali Larijani, parlamentets talman, är en av Ahmadinejads främsta kritiker. Iranska medier, till och med de med nära anknytning till regimen, har vid åtskilliga tillfällen återgett dispyten mellan dessa två politiker. Om dagens ekonomiska läge i Iran säger Larijani: ”I det islamiska parlamentet har vi kommit fram till att det enda sättet att motverka prishöjningar och arbetslöshet är att bana vägen för utveckling av produktionssektorn. Man kan ropa slagord och säga tomma fraser, men det löser inte problemet.”
Ahmadinejad har som statens överhuvud genom olika populistiska uttalanden försökt att ingjuta hopp i folket, men inga konkreta förslag har lagts fram vare sig av honom eller av de andra politikerna i hans stab.

Mohammad Reza Bahonar, parlamentets vice talman, menar att avsaknaden av en konsekvent politik, en bristfällig uppföljning av lagar, frånvaron av konsensus och kollektivt ansvar och dessutom en nedmontering av statliga strukturer är huvudorsaken bakom den rådande situationen i Iran. Som han säger: ”Sanktionernas bidrag till det ekonomiska kaoset är av ringa betydelse, man kan inte skylla de grundläggande ekonomiska problemen på västländerna.” Den främsta orsaken till inflationen och prishöjningarna under Ahmadinejads tid i presidentämbetet är enligt Bahonar ökningen av penningmängden – som sjufaldigats under de senaste sju åren.

Bahonar anser att ökningen av penningmängden ska sättas i relation till den ekonomiska tillväxten. Under de senare åren har gapet varit väldigt stort. Penningmängden har ökat med 25 procent medan den ekonomiska tillväxten beräknats till enbart 4 procent. De invigda i politikens och ekonomins värld såväl som de vanliga människor som kämpar för att få ihop till brödfödan anser att ekonomisk tillväxt är en nödvändig grund för ett samhälles sociala och politiska överlevnad och blomstring.

Enligt gängse regler mäts ekonomisk utveckling utifrån flera indikatorer: ökning av BNP, arbetslöshetsgrad, inflationsgrad, inkomstfördelning, arbetskraftens genomsnittliga utbildningsnivå, tillgång till utbildning och hälsovård, medellivslängd, mängden av kulturella produkter, pension och arbetslöshetsersättning. Ingen tycks lägga större vikt vid dessa indikatorer i Iran. I en rapport publicerad av den oberoende organisationen ”Transparency International” rankas Iran numera som nummer 133 bland 176 länder när det gäller graden av korruption.

Nyheten om förskingringen av 30 000 miljarder rial (cirka 30 miljarder dollar), som tillkännagavs i september 2011, slog hela det iranska folket med häpnad. Landets ekonomiska hälsa, statstjänstemännens och övriga ämbetsinnehavarnas kompetens och tillförlitlighet ifrågasattes över en natt av allmänheten. Inblandade i affären var flera högt uppsatta statliga tjänstemän, däribland förre transportministern och biträdanden transportministern, biträdande industriministern, förre vice centralbankschefen, den tidigare biträdande finansministern, före detta näringsministern och ett stort antal ledamöter i parlamentet.

Detta var det största bedrägeriet i iransk historia och gav upphov till många konflikter mellan olika konservativa fraktioner. Affären gick så långt att Ayatollah Khamenei, den andlige ledaren, själv kände sig nödgad att agera. Han bad berörda myndigheter och journalister att inte längre gräva i saken och sluta ta upp den i offentligheten. Ett samhälle som har fungerande juridiska system och ramar kan utan tvekan uppnå en ekonomisk utveckling. Ett rättsväsende som effektivt och noggrant kan lösa rättsliga frågor och avgöra juridiska tvister är en nödvändighet. Frågan är om det nödvändiga rättsskyddet finns i dagens Iran?

Enligt en formell rapport från statistiska centralbyrån i Iran uppgick den genomsnittliga inflationen i storstäder till 31,5 procent och konsumentprisindex var 40,6 procent högre jämfört med föregående år. Enligt samma rapport var den procentuella höjningen av priser i varugruppen bestående av livsmedel, drycker och tobak 47 procent jämfört med samma period ett år tidigare. I ett uttalande från förra året påpekade Mahmoud Bahmani, chef för centralbanken, att inflationen under januari månad uppgick till 28,7 procent. Han sade vidare: ”Därför förväntas inflationen uppgå till 29,8 procent i slutet av februari, för att öka till 30,6–31,5 procent i slutet av mars”. Som orsaker till den drygt 30-procentiga inflationen urskiljer han låga sparräntor, sanktioner, ökning av penningmängd liksom andra ekonomiska variabler såsom valutafluktuationer.

Chefen för Irans centralbank menar att det ekonomiska klimatet under de två senaste åren har präglats av osäkerhet och riskhantering utan kapitaltäckning vilket har medfört förväntningar på ytterligare ökningen av inflationen. Bortsett från korruption är inflation, stigande pris på konsumtionsvaror, arbetslöshet, låga inkomster, skilsmässor, missbruk, våld och brist på bostäder bland de problem som driver det iranska samhället mot en total kollaps.

Det iranska presidentvalet hålls om ett par dagar. Kan den person som vinner styra landet ut ur den ekonomiska krisen? Eller kommer även denne, precis såsom föregående på presidentposten, göra entré på den politiska arenan genom att föra en populistisk politik – för att så småningom lämna ämbetet med ett berg av olösta problem bakom sig?