Ledare

Dissidentbloggen startade som ett uttryck för ilska och frustration.

Under de år som följt på framväxten av internet som en ny kommunikationskanal tillgänglig för om inte alla, så mycket stora grupper, föddes också hoppet om ett nytt och närmast oemotståndligt genomslag för yttrandefrihet och därmed demokrati. Internet gick ju inte att kontrollera! Vem skulle kunna koppla greppet om detta medium, utan centrum, där vem som helst kunde koppla upp sig och publicera sig?

Till en början blev det så. Vi kan konstatera vilken viktig roll de nya digitala kommunikationerna spelat i olika folkliga uppror och ”revolutioner – redan från ”Sammetsrevolutionen” i dåvarande Tjeckoslovakien fram till vårens revolter i Arabvärlden. Men det har också varit tydligt hur olika makthavare gjort sitt allra bästa för att koppla greppet om den digitala kommunikationen. Internet är inte längre den fria tummelplats för idéer som det åtminstone till en början var. Kinesiska makthavare har kanske kommit längst med att kontrollera vad de egna medborgarna har rätt att söka på webben. Gör de fel kommer polisen. Och efter demonstrationerna i belarusiska Minsk i vintras knackade KGB på hos flertalet av de medborgare som deltagit i de fredliga demonstrationerna mot vad man uppfattade som valfusk – i alla fall hos dem som haft en påslagen mobiltelefon i fickan när de utnyttjade sin yttrandefrihet. Och i Sverige har vi haft vår egen debatt om den så kallade ”FRA-lagen”.

Dissidentbloggen är Svenska PEN:s bidrag i försöken att vrida sönder de nya digitala gallren. Vi vill vara ett öppet litterärt forum för de som av olika skäl inte kan publicera sig i sina hemländer – och vi vill föra ut deras tankar och erfarenheter till en svensk och en internationell publik. Ambitionen är att i år publicera tre ”utgåvor” med text av människor vars röster och erfarenheter annars inte nått oss. I det första ”numret” kan du läsa en novell av en – anonym men väletablerad – författare från Zimbabwe. Likaså, en intervju med den välkända journalisten Svetlana Aleksijevitj. nya dikter av den i vintras misshandlade och fängslade poeten Uladzimir Njakljajeu, bägge från Belarus. Du kan också se en ny intervju med nobelpristagaren Imre Kertész om läget i Ungern – själv bor han numera i självvald exil i Berlin. Vi inleder också en stafett där världen olika fristadsförfattare – inom stiftelsen ICORN finns det i dag 35 spridda över världen – berättar varför de behöver leva i exil. Först ut är Anisur Rahman i Uppsala.

PEN är en organisation av skrivande människor som finns i över hundra länder. Kopplar man samman ett sådant tätt och välutvecklat kontaktnät med webben kan det hända mycket spännande saker. Och vi tänker låta det hända här. På denna sida. 

Ola Larsmo
Ordförande Svenska PEN