Syrien: Till Imad eftersom han spelar vattnets roll

24 oktober 2013 Text: Tammam Hunaydi Översättning från arabiska: Jasim Mohamed

1
Jag satt bredvid Gud
och åt tomater utan att skölja dem,
drack vatten som inte lät sig filtreras
för att inte förorenas
Jag flirtade med tjejen som korsade min väg
och lämnade efter sig sitt leende
Jag idkade noggrant ledan
och besökte inte några kyrkogårdar
Jag var ju död och fick många besök
trots att jag satt nära honom

Jag satt bredvid Gud och tittade uppifrån,
utvisade profeter dän
och städade platsen omsorgsfullt
Jag väntade på nästa massakers offer

2
Natt

Natten börjar

I nattens röster finns något som får en kvinna, som ännu inte har upplevt sin första njutning, att vilja förenas med sitt begär, något som får henne att visa så många av sina ägodelar på sin strand, att stiga upp eller ner från skälvningens höjdpunkt …
I skälvningen finns en kvinnas röst som inte vet att vattnet liknar natten.

Natten börjar

En ung man i början av sitt liv går mot sitt slut inuti en granat …

En ung kvinna förbereder sig för sin brudgum. Brudgummen är den där unge mannen.

Natten börjar

Natten i staden är ödsligare än någon annanstans. I larmet finns en rädsla. Belysningen som flyr inuti sig själv är skärrad. I staden förökar sig rädslan. Rädslan är människans spår.

På landsbygden liknar nattrösterna gamla sagor som din mormor berättade.
Insekter, sommarens grodor, hundskall och tomma gator är hela rymdens språk.
Det mänskliga fogar till natten röster som mörkrets öra inte kan vänja sig vid.
Människorna är lika med rädslan.
Staden är lika med en folkmassa. Staden är lika med en stor rädsla.

Natten börjar
när han sluter sina ögon för gott,
den där martyren

Natten börjar
med den första kyssen

Natten börjar
om du kommer ut
levande
ur fängelset

Natten börjar
när ett frö inleder den … fröets natt, när jorden omsluter fröet

Natten börjar
när en dikt förlorar kontakten med sitt innanmäte

Natten börjar
när ljuset tätnar

3
Jag bär inom mig så mycket oväsen att jag skulle kunna hålla tyst
Så många vänner att jag skulle kunna känna mig ensam
Så mycket anständighet att jag skulle kunna skymfa er alla
Så mycket vind att stillheten skulle kunna tjuta inom mig
Så många kvinnor att jag skulle kunna bara se era könsorgan
Så mycket vatten att mina vener skulle kunna torka
Så mycket eld att jag skulle kunna känna mig kallare än er
Så mycket av dig att jag skulle kunna explodera ut ur mig själv
Så mycket av mig själv att jag skulle kunna leta efter mig i dina bilder
Jag bär inom mig mycket av allt
Och söker en jordplätt där mitt lands masker kan dela mig mellan sig