Terrorn mot Bangladesh fria bloggare är ett mord på framtiden

17 december 2015 Text: Ola Larsmo Illustration: Kajsa Nilsson

Ett efter ett landade namnen på mördade bloggare på datorskärmen: Avijit Roy, Washiqur Rahman, Ananta Bijoy Dash, Niloy Chakrabarti och Roys förläggare Faisal Arefin Dipan. De har under innevarande år huggits till döds av religiösa fanatiker som vill stoppa dem från att föra en fri intellektuell debatt. Morden på Avijit Roy och Ananta Bijoy Dash fick rubriker i världsmedia, men många andra har attackerats och än fler lever under hot. Dödslistor över sekulära bloggare ligger fritt ute på nätet. De som lever ska skrämmas till tystnad.

De fruktansvärda nyheterna från Bangladesh har kommit i en strid ström det senaste året. Listan av namn får inte bli längre nu. De som mördats har alla blivit det av ett enda skäl – de har försökt föra en seriös och folkbildande diskussion om sambandet mellan vetenskap och framsteg och om religionens roll i samhället. Mördarna ger sig på seriösa debattörer med machete och de gör det i religionens namn. Hur terrorkampanjen ser ut i detalj beskrivs av fristadsförfattaren Ratan Kumar Samadder. Flera av de mördade var knutna till den respekterade bloggsajten Mukto-Mona (ordagrant ”Fritänkare”), en samlingsplats för religionskritiker, agnostiker och sekulära humanister; bloggens historia skildras här av medarbetaren Siddhartha Dhar.

Det går att försöka förstå det cyniska maktspel som pågår i bakgrunden, och flera av skribenterna i detta nummer som Salil Tripathi och Priynaka Bose ger oss några pusselbitar: hur den forna militärdiktaturens representanter försöker skrämma debattörer och kritiker till tystnad och undvika en uppgörelse med de övergrepp som ägde rum under frigörelsekriget från Pakistan på 70-talet och en lång period utan demokrati. Våldet må höra samman med en politisk, pervers ”logik”, men resultatet är förödande för ett helt samhälle – det Bangladesh vars konstitution länge gjorde landet till en sekulär demokrati pressas av religiösa extremister att svika den öppenhet som skulle skapa ett pluralistiskt samhälle som rymde människor ur olika religioner och etniska minoriteter. Små terrorgrupper, vilka representerar en marginell minoritet, använder brutalast tänkbara våld för att för alltid tysta dem som vill arbeta för det öppna samhället, den kunskap och det samtal som får människor att växa.

Det som nu pågår i Bangladesh riskerar att hamna i medial skugga från andra ständigt pågående kriser – som migrantkrisen, krigets Syrien, ISIS hot mot allt och alla. Men vi måste påminna oss vad som faktiskt pågår. I ett land som ligger geopolitiskt centralt i Sydostasien håller en demokratisk utveckling på att förbytas i sin motsats. Lyckas de religiösa extremisterna, och maktklicken bakom dem, att bryta utvecklingen mot större öppenhet riskerar det att förstärka en katastrofal utveckling i hela regionen. Det ligger i allas vårt intresse att öka det diplomatiska trycket mot Bangladesh nuvarande, folkvalda regering att se till att rättssamhället och yttrandefriheten försvaras. Utan möjligheten att öppet diskutera gemensamma problem och utkräva politiskt ansvar går alla samhällen i baklås. Terrorn griper ytterst in i allas liv och skapar ett mörkt undertryck där banden mellan människor, den naturliga tilliten i vardagen, sätts ur spel. Som författaren Anisur Rahman formulerar det i sin dikt, skriven för detta nummer av Dissidentbloggen:

 I den här staden, i tusendenas folksamling, dödar mördarna din bror
utan att gripas, hur kan du leva med dig själv