#4 2012

Turkiets yttrandefrihet vittrar bort

Brev från säkerhetsfängelse nr 2, Typ F

Författaren och förläggaren Ragip Zarakolu är sedan länge hedersmedlem av Svenska PEN. Han har gjort en stor och orädd insats genom att under årens lopp ge ut ett stort antal böcker i ämnen som är känsliga i dagens Turkiet. Fram till förra veckan satt han fängslad i ett ”högriskfängelse” för terrorister, utan någon rättegång. Vi publicerar här hans brev till sin advokat, skrivet i fängelset.

Hemlighetsmakeri och tortyr

Grunderna för mänskliga rättigheter bör aldrig vara öppna för förhandlingar. Men vad gör vi när en demokrati börjar legalisera tortyr? I denna text diskuterar Larry Siems, författare och ordförande i Fängslade författares kommitté i Amerikanska PEN

Yttrandefriheten i Burma: Hur länge varar den?

”Yttrandefrihet är en förutsättning för demokratisk frihet”, sade Aung San Suu Kyi i ett tal 2010, precis efter att hon hade frigivits efter nästan 20 år i husarrest. Det existerar varken press- eller yttrandefrihet i Burma

Självcensuren – den största faran

Mexiko är ett av världens farligaste länder för journalister. En av orsakerna till de många journalistmorden i landet är de blodiga drogkrigen mellan olika kriminella organisationer. ”Att vilja bli journalist i vårt land i

Kommentarer om ett land i krig

Mordförsök, dödshot och kidnappningar är vanliga inslag i dagens Colombia – ett land känt för sina politiska rättegångar. För närvarande avtjänar 7 000 politiska fångar långa straff i fängelser. Den colombianska poeten,

Nirvana

Reza Najafi är en iransk författare, litteraturkritiker och redaktör som lever i exil i Tyskland. Han har hittills publicerat mer än 350 noveller och litterära essäer. För Dissidentbloggen har han skrivit en novell som

Hur går det med slaveriet?

Frågan om sekularismen och religionens roll i samhället har alltid varit laddad i Turkiet – i dag kanske mer än någonsin. Här ger Tarik Günersel, dramatiker och ordförande i turkiska PEN, sin syn på religionsfrihetens roll

Landsflykting i solnedgångens land

Exil och landsflykt är inte en gång för alla fasta begrepp. De har skiftat under tidens gång och fyllts med olika innehåll. Men för den som dag lever i påtvingad exil är drömmen om en hemkomst detsamma som att tanken att

”Demokratin försvaras bara med mer demokrati”

Hur ska man förstå vad som händer i Turkiet? Nästan i skymundan har hundratalet journalister och författare fängslats. Bland dem två av Svenska PEN:s hedersmedlemmar, förläggaren Ragip Zarkolu och novellisten och människorättsjuristen Muharrem Erbey. Zarakolu ger i detta nummer av Dissidentbloggen sin egen redogörelse för utvecklingen i landet – som nu lett till att en framstående och respekterad förläggare som Zarakolu kunde sättas i ett ”högriskfängelse” för terrorister och sitta där i månad efter månad utan rättegång, tills han oväntat släpptes i förra veckan – utan förklaringar.

Man kan försöka se utvecklingen i ett örnperspektiv om man vill, och visst uppträder det sammanhang. Eurokrisen har försvagat EU, som inte längre framstår som en lika viktig förhandlingspartner som förut. Samtidigt har den ”arabiska våren” avlägsnat flera obehagliga makthavare kring Medelhavet, och vad som nu måste beskrivas som ett inbördeskrig i Syrien gör att det politiska läget österut öppnar för en ny roll för Turkiet i regionen. Det är så man måste förstå den egendomliga situationen att premiärminister Erdogan i ena ögonblicket kan kräva att Syrien respekterar mänskliga rättigheter, vilket han gjorde vid toppmötet i Seoul – och i nästa spärrar in allt fler journalister, jurister och författare i strid med de rättigheter han nyss hyllade.

Man kan beskriva sådant som rent hyckleri. Man kan analysera den ”geopolitiska situationen”. Det är bara det att hur träffsäkra dominoteorier man än kan ta till för att begripa sådana paradoxer står vi kvar med en enkel sanning – Turkiet är ett av de länder där det just nu bedrivs klappjakt på författare och oliktänkande. Inga scenarion kan mildra den saken. Ur PEN:s perspektiv finns det ett enda faktum att förhålla sig till – de mänskliga rättigheterna är inte förhandlingsbara och inga förmildrande omständigheter finns för den som sätter dem ur spel. De gäller i sin helhet eller inte alls. Premiärminister Erdogans utspel gentemot grannlandet Syrien saknar all trovärdighet om han inte respekterar de rättigheter han använder som argument, punkt.