#26 2018

På en plats där inga minnen prisas

"Jag befinner mig på en plats där inga minnen prisas / Jag gror i mörkret / Jag gror illa / Jag äger en tårdrypande vision / Giftigt nog för att skada er med mina ord."

Rasha Alqasim, exilförfattare ursprungligen från Irak, skriver en rasande, förtvivlad dikt om flykten och eftermälet.

Martyrskap

Han önskade att han kunde säga något. Halsen kändes så torr, som om han kvävdes till döds medan ögonen fortfarande var vid liv. Han skakade.

I isen

”Mellan din erfarenhet att leva både i ditt hemland och ditt värdland upplever du psykologiska och existentiella svårigheter, så när har man sinnesro till anpassning?” 

Stockholms väggar

Mitt namn är ristat i alla träd / och klottrat på alla bussar / trots att jag inte kan skriva ett enda ord …”

Dansar som flickor

”Dansa inte som en flicka / Jag ska dansa / Rör dig inte som flicka / Jag ska röra mig”

Kurder har inget utom sitt bröllop

”Alla roar sig i den glada cirkeln tills sångaren höjer rösten i en sorgsen melodi om 'massakern i Halabja', ingen vet hur han kom på att sjunga den, då gråter bruden, och brudgummen gråter och sorgen tar över publikens ansikten

I Saudiarabien är prinsen naken

”Hans nyckfulla och enväldiga beslut kommer bara att leda till katastrof. Men vad har vi för val annat än att applådera, emigrera eller bli fängslade och i värsta fall bli halshuggna.”

Jag skriver till den jag älskar

Uppmanar mig själv, skriv, hjärtat är ditt oavsett ditt modersmål eller tyrannens språk. Hastigt förvandlas jag till en modig älskare, precis, jag ska skriva till min kära.”

Jag heter Wisam och jag är en man

”När tecknen på kvinnlighet började visa sig i min kropp var jag noga att gömma dem. Jag var inte accepterad ens hos min egen familj.” 

Huset i Manbij

Jag är från Manbij som ni vet, och Manbij är en stad som i likhet med alla andra syriska städer har gått igenom bombningar, död och befrielser och kungar av alla former och färger har passerat staden. 

Ord som öppnar världen

I

När den arabiska våren inleddes i Tunisien 2011 och sedan svepte vidare över arabvärlden var vi många som så detta som ytterligare ett tecken på att demokratin skulle segra. 
Vi hade vant oss vi det.
Vi kände igen mönstret. 
Tungt auktoritära stater tycks ogenomträngliga, möjliga att överleva in i evigheten. Men under ytan pågår en folklig rörelse, processer, möten, samtal, debatter, som ska kasta omkull alla diktaturer och förtryckande system. 
Vi såg det i forna Sovjetunionen och östra Europa 1989. Vi såg det i Latinamerika under 90-talet och vi trodde oss se det i arabvärlden kring förra sekelskiftet.
I dag vet vi att utvecklingen inte är så enkelriktad. I land efter land i arabvärlden har repressionen slagit till, i svallvågorna efter de fredliga revolter som för en tid såg ut att öppna upp och demokratisera regionen. 
Och på senare år har samma tendens förstärkts i flera andra länder. I Kambodja, Ungern, Polen, Ryssland kan det fria ordet inte tas för givet. Makthavarna drar åt snaran, tvingar journalister, författare och intellektuella att följa den politiska norm som regimen slagit fast. De som vägrar, de som fortfarande hävdar den fria och kritiska tankens rätt att existera, blir trakasserade, fängslade, drivna i exil eller i värsta fall mördade.
I den meningen är repressionen i arabvärlden bara ytterligare ett exempel i raden. Självklart kan man inte dra alla länder eller regioner över en kam. I många fall råder fortfarande ett mått av frihet. I Tunisien, till exempel, har den arabiska våren inte slagits tillbaka. Där har revoltens månader övergått i ett stegvis parlamentariskt och samhälleligt arbete för ett bygga en stabil demokrati. Inte utan bakslag, men inte heller helt undantryckt. I många länder har journalister, författare och intellektuella som för några ögonblick kunde skriva, tala och uttrycka sig fritt fått gå under jorden. 
I andra är gränsen mera oklar. Det finns ett mått av yttrandefrihet, men också tydliga no-go-zones, av politisk, etnisk eller religiös natur, och många av de som fortfarande kan verka från sina hemländer måste göra det med största försiktighet.