#23 2017

Mjölkbudet eller polisen

>> Churchill definierar demokrati som det styrelseskick där man, om det knackar på dörren klockan tre på natten, tänker att 'det är förmodligen mjölkbudet'. I Turkiet vet vi att det förmodligen är polisen. <<

Motstånd inför en hämndgirig regim

>>Vittnets mest värdefulla motståndsakt är att samla in den oförfalskade sanningen <<

Dagens flickor föds i en mer inskränkt miljö än sina mödrar

>>Under det senaste decenniet har religiös konservatism vuxit sig allt starkare och drivit på för att medelst lagar och förordningar tvinga tillbaka kvinnan i den husliga sfären. <<
 

När president Erdoğan anmäldes för folkmord

>>Erdoğan misstänks för att begå allvarliga brott, han kan vara ansvarig för massakrer. Han anklagas för att beordra dödandet av civila och människor på grund av deras medlemskap i det kurdiska arbetarnas parti.<

Requiem

>>Några av dem som befinner sig utomlands är ändå kvar innanför landets gränser. På sätt och vis är de också ”i” Turkiet. När som helst kan räder göras mot deras hus, de eller deras familjemedlemmar riskerar häktning

Ett slakthus för lag och rätt

>>Jag hotar inte Erdoğan, jag varnar honom. Jag ber honom att inte eftersträva inbördeskrig. Jag har inte ändrat mig på den punkten. Inbördeskrig är fruktansvärt. Är det ett brott att säga det? <<
 

Det tyranner fruktar mer än allt annat är mod

>>Det här är varken ett försvarstal eller ett vanligt anförande. Tvärtom, det är en anklagelse.<<

Frihet eller solsken

>> Jag tog loss folien ur asken med Akhtamarcigaretter som jag hade i fickan och började skriva ner mitt 'testamente' på det lilla skrynkliga papperet. Jag hade handklovar och darrade av rädsla. <<
 

I strid om sanningen

>> Nadire Mater, författare och journalist, en av de viktigaste personerna i kampen för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter i Turkiet, porträtterad av Stefan Lindberg. <<
 

Orden bakom galler

Det var ett självklart beslut att ägna denna upplaga av Dissidentbloggen åt Turkiet. Sedan juli 2016 har vi bevittnat hur en strid ström av författare, förläggare och journalister – liksom lärare, akademiker och andra som gått emot regeringen – har gripits på oklara och falska grunder, och satts i fängelse. Nedmonteringen av yttrandefriheten och tryckfriheten är chockerande, både i sin omfattning och med tanke på hur snabbt det har gått. Den misslyckade kuppen 2016, där fler än 200 personer fick sätta livet till, gav president Erdoğan en förevändning att utropa undantagstillstånd och på så sätt få maktbefogenheter att rensa ut resterande oliktänkande - och fängelserna fylls.
 
Svenska PEN är stolta över att publicera texter av några av dem som befinner sig i förföljelsens absoluta brännpunkt; poeter, författare, journalister – människor med tankar, ord och erfarenheter som den turkiska ledningen aktivt försöker tysta.
 
Här finns en bittert storslagen text om motstånd, skriven av författaren Sema Kaygusuz.
 
Här finns Ahmet Şıks anförande i rätten – den grävande journalisten som skrev en hårt granskande bok om Gulen-rörelsen och nu anklagas för att stödja den.
 
Här finns publicisten Can Dündars klarsynta analys av Turkiet, från hans exil i Berlin.
 
Här finns juristen Nazan Moroğlus sakliga genomgång av hur kvinnornas rättsliga läge kraftigt försämrats under Erdoğans styre.
 
Här skriver författaren Tuba Çandar om den armeniske journalisten Hrant Dink och om exilens villkor, konstnären Pınar Öğrenci vittnar om vad som hände henne när hon marscherade för fred, och författaren och journalisten Ahmet Altan beskriver ett rättssystem så perverterat, att Kafka skulle ha skrattat av sorg.
 
Subscribe to The Dissident Blog - Issues