#27 2018

PEN Internationals kvinnomanifest

”Förutsättningen för kvinnors rätt att tala, läsa och skriva fritt är att också att kunna röra sig fritt, såväl i tanken som i samhället och världen.”

På Internationella kvinnodagen den 8 mars 2018 lanserade PEN International ett historiskt kvinnomanifest, som ett led i PENs arbete för att bekämpa att kvinnliga författare världen över tystas ned. Manifestet antogs enhälligt på PENs kongress 2017. Nedan publicerar vi manifestet i sin helhet. 

Ett arbete sprunget ur sorg: PEN Internationals kvinnomanifest

År 2015 valdes den mexikansk-amerikanska författaren Jennifer Clement till PEN Internationals första kvinnliga ordföranden efter grundandet för 94 år sedan. Här berättar Clement om arbetet med att ta fram PENs historiska

Gå hem med dig

”Stumhet” är ett nyckelord för att förstå de iranska kvinnliga författarnas samtidsberättelser. Det menar författaren, förläggaren och litteraturkritikern Fereshteh Ahmadi i sin essä. Hur mår litteraturen i Iran i dag? Och hur ser

Tyst belägring

Souzan Ibrahim är en välkänd syrisk poet, författare och journalist. Kvinnors vardag och rättigheter i Syrien har präglat hennes författarskap och journalistiska arbete. Efter att ha blivit hotad och attackerad av både

Brev till min systerdotter

I Hongkong finns rättigheter som inte finns i Kina, men under senare år har dessa börjat allt mer urholkas. I ett brev till sin systerdotter skriver poeten, redaktören och vice ordförande i PEN Hong Kong, Tammy Ho Lai-Ming

Att läsa Sagan om ringen i Teheran

De senaste två decennierna har utgivningen och försäljningen av science fiction- och fantasylitteratur ökat markant i Iran. Länge har dessa böcker mer  eller mindre endast engagerat en manlig läsekrets i landet, men något har hänt. Bakom

Att stirra i en tom spegel

Sahar Mousa är en palestinsk poet och skribent. Under krigen i Gaza 2008 och 2012 publicerade hon en uppmärksammad artikelserie, Krigsdagböcker, på Facebook. Artiklarna ledde till dödshot från lokala IS-grupper samt hot och

Mindre fri som transperson i Sverige än i Iran

Författaren och filmregissören Ramesh Safavi föddes som pojke i Iran. Efter en könskorrigering lever hon nu i Stockholm. Författaren och litteraturskribenten Lina Kalmteg har intervjuat henne om skrivandet, om att vara

När jag ställde upp i en poesitävling

”Jag föddes 1988 som en förbannelse för en traditionell och religiös familj, och dessutom av beduinsk börd där en flicka är en skamfläck.” Så beskriver arkitekten och poeten Doaa Abou Shaghibeh sig själv. Hon föddes i Gaza

När våra röster tystnar

Kränkningar av medborgerliga och politiska rättigheter i Bangladesh har eskalerat dramatiskt under de senaste åren. Media utsätts i allt högre grad för påtryckningar och myndigheterna brister i sitt skydd av bland annat

Ett år med PENs kvinnomanifest

PENs kvinnomanifest har hunnit fylla ett år. Under året som gått sedan det antogs har det spridits över världen. I litteratur- och förläggarkretsar överallt har man välkomnat dess viktiga budskap. Hittills har det översatts till 28 värlsspråk. Författaren Tanja Tuma från

Könscensurens olika förklädnader

”Men vi bad er ju att tala om kvinnor och litteratur, säger ni. Vad har det med ett eget rum att göra?” Så inleds Virginia Woolfs tidlösa och numera klassiska essä Ett eget rum från 1929. Genom arbetet med det här numret om kvinnliga författares villkor runtom i världen, har den ekat i bakgrunden. I essän skriver Woolf om rummet som en metafor, men också en praktisk förutsättning för att kvinnor ska kunna skriva och visar varför det genom historien varit så svårt för dem att få möjlighet att skriva och nå framgångar som författare. Behovet av ett fysiskt rum, men också ett mentalt rum för att kunna skriva fritt. Hon belyser även att där de yttre förutsättningarna funnits för att kvinnor ska kunna skriva, finns det inneboende strukturer i samhället som gör det nästintill omöjligt för en skrivande kvinna att bli behandlad på samma villkor som en skrivande man. 

Det har hänt mycket med kvinnors rättigheter sedan Ett eget rum gavs ut, men frågeställningen i essän är fortfarande skrämmande aktuell. Ännu i dag går vi miste om romaner, poesi, essäer, artiklar, reportage som inte skrivits eller publicerats på grund av att kvinnor inte får eller vågar skriva dem. Även om kvinnors ställning i samhället på många platser förändrats radikalt sedan Ett eget rum skrevs, tystas, censureras och fängslas fortfarande kvinnor på många håll i världen enbart på grund av deras kön – så kallad ”könscensur”. I vissa fall dödas de. I totalitära stater där kvinnor ses som andra gradens medborgare och saknar samma rättigheter som män är en skrivande och läsande kvinna det farligaste som finns. För ord är handlingar och ord gör skillnad. På internet cirkulerar ett mem som säger att ”kvinnor som läser är farliga”. Vi kan skratta åt det här i Sverige, men i vissa länder är det en realitet – en skrivande och läsande kvinna utgör ett allvarligt hot mot samhället. 

Subscribe to The Dissident Blog - Issues