Vi vet alla att stora delar av världen tidvis ligger i internationell medieskugga. Liksom att historien alltid fortsätter och händelser som kan ha avgörande betydelse på sikt hela tiden sker i tysthet.
Under en ganska lång tid har delar av Sydostasien legat i en sådan skugga för västliga i mediers intresse. Vi kan följa de politiska kriserna i Thailand, kanske för att det är det land i regionen som är av störst intresse för turister. Men den sorgliga utvecklingen vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter i länder som Vietnam, Laos och Kambodja får vi endast sporadiskt belyst – om det över huvud taget sker. Det är på sätt och vis paradoxalt då samma länder för fyrtio-femtio år sedan stod i centrum för världspolitiken. Det gäller inte minst det Kambodja som länge hade omvärldens sympati men småningom alltmer tankspridda stöd då det gällde att försöka rekonstruera ett helt samhälle härjat av USA:s bombningar och sedan Röda Khmerernas terrorregim 1975–79 som lämnade mellan två och tre miljoner döda efter sig. Både förstörelsen av ett samhälles infrastruktur och terrorperiodens medvetna utrotande av akademiker och intellektuella lämnade frågan öppen om hur man rekonstruerar en hel offentlighet - och en hel litteratur.
Amnesty International har uppmärksammat hur den kambodjanska regimens behandling av oppositionella och människorättsaktivister hårdnar alltmer, med godtyckliga gripanden och skenrättegångar. Reportrar utan gränser placerar Kambodja på plats 132 i sitt pressfrihetsindex (av sammanlagt 180 länder) och uppmärksammar särskilt hur alla betydande medier helt kontrolleras av staten och hur journalistiska försök att granska korruption och miljöfarlig industri (som exploatering av skog) slås ned. Här, liksom i stora delar av världen utan fri press, spelar bloggar och Facebook en allt större roll – varför staten enligt RUG håller på att ta fram omfattande lagstiftning för att reglera och kontrollera internettrafiken.
