Efter ha varit ordförande för ett PEN-center i några år kan man lätt få för sig att all viktig litteratur skrivs i en fängelsecell eller av författare på flykt. Det är en illusion – litteratur skrivs naturligtvis överallt. Fängelsecellen inget undantag. Men under årens lopp har ett stort antal böcker av författare som skrivit – eller försökt skriva – i cellen spelat en stor roll i världslitteraturen. Man skulle kunna skriva en Fängelselitteraturens historia. Några av de som skulle figurera skulle vara Ovidius och Dostojevskij. Fängelselitteraturen är, avskyvärt nog, en mycket levande genre i vår samtid.
I det andra numret av Dissidentbloggen är Fängelselitteraturen mycket närvarande. Svenska PENs hedersmedlem Muharrem Erbey, novellist och människorättsjurist, har sedan julen 2009 suttit fängslad i Turkiet utan rättegång. En av åtalspunkterna är att han hållit ett föredrag i Sveriges Riksdag där han diskuterade den kurdiska folkgruppens situation i Turkiet. Det räcker för att fängslas på obestämd tid i ett Turkiet som kallar sig en demokrati. Erbey har skrivit ett brev från fängelset som vi härmed publicerar för en internationell publik. En som engagerat sig i Erbeys fall är den svenske riksdagsmannen Mats Johansson, som här skriver en egen kommentar.
