Syrien: Barrikader

24 oktober 2013 Text: Hazim Alazmah Översättning från arabiska: Jasim Mohamed

Kvinnan med det utryckfulla ansiktet

Där står hon med ett intensivt häpet ansikte en vanlig morgon klockan tio den 28 oktober 2012 på en gata som leder till brända och sönderbombade städer. Kvinnan med det uttrycksfulla ansiktet står på en trottoar och ser förskräckt på de likgiltiga människor som går förbi. Nyss har hon, mitt i pjäsen, lämnat teatern och gått ut genom bakdörren, en pjäs som ska spelas klockan tio på natten om tio år

Klockan tio på morgonen den 28 oktober 2012 står kvinnan med det uttrycksfulla ansiktet på gatan som leder till brända och sönderbombade städer, ser förskräckt på de likgiltiga människor som går förbi. Nyss har hon, mitt i pjäsen, lämnat teatern och gått ut genom bakdörren, en pjäs som ska spelas om tio år klockan tio på natten.

Kvinnan med det uttrycksfulla ansiktet som lämnade teatern genom bakdörren mitt i en pjäs som ska spelas klockan tio på natten, står, förskräckt bland likgiltiga människor som går förbi morgonen den 28 oktober 2012 på en gata som leder till brända och sönderbombade städer

Häpet smäller hon dörren till kulisserna och går in på scenen mitt i pjäsen som började sent på natten tisdagen den 28 oktober 2012.

 

 

Barrikader

Här sjöng härfåglar och duvor kuttrade, följde majmånadens fullkomliga lugn
Två mil härifrån fanns pojkar och barrikader, skottkulor som svischade ovanför huvuden och skottkulor som träffade huvuden
Jag önskade att jag, trots barrikaderna och kulorna,
var bland pojkarna och lät mig omgärdas av alla rop för friheten
Men efter två minuter, innan jag började märka något, innan duvorna flög iväg
önskade jag att friheten fanns där, men att det inte fanns någon anledning för barrikaderna att finnas, för skottkulor att svischa ovanför huvuden eller träffa dem
Jag önskade att majmånadens fullkomliga lugn rådde där med härfåglar som sjöng och duvor som kuttrade

 

Liv som glittrar på muslinmarknaden likt elektriska gnistor

Kvinnor från platser bortom havet lämnade hela sitt liv bakom sig på en hylla framför en spegel och kom hit
Kvinnor från inlandet, från kuststäderna och från bergen smyger in i rum som tillhör vänner
Vänner som i sin tur smyger in och fyller de små rummen med små väskor
Ute på muslinmarknaden glittrar liv som elektriska gnistor
Kvinnor som i det svaga ljuset granskar små rynkor på sina ögonvrår, lämnar sina minnen att brytas ned på hotellrummens soffbord, går nu ner till foajén: Staden dricker te med mjölk när den vaknar.