#17 2015

Mot digital kontroll hjälper bara rättssamhället – och uppfinningsrikedom

”34 procent av författarna i fria länder, 44 procent i delvis fria länder och 61 procent i ofria länder uppgav att de ägnar sig åt aktiv självcensur och att de undviker vissa ämnen på sociala medier.”

Det digitala kontrollsamhället är här för att stanna. Men vi är inte helt tandlösa utan har metoder till vårt försvar, om vi vill slåss för yttrandefriheten. Författaren Deji Bryce Olukotun pekar på flera vägar att gå: försvara rättsstaten, ta till dig krypteringsteknik som blir allt lättare att använda – och var finurlig.

En mördad bloggares sista ord

Författaren och bloggaren Ananta Bijoy Dash skrev flera inlägg på sin Facebooksida bara timmar innan han mördades på öppen gata i staden Sylhet i norra Bangladesh den 12 maj. Han medverkade regelbundet på den sekulära

Kampen om Turkiets internet

I Turkiet har införandet av lag 5651 möjliggjort det för den turkiska staten att blockera tillgången till webbsidor som innehåller ”förbjudet” innehåll. Detta som ett led i president Recep Tayyip Erdoğans försök att undertrycka

Massövervakning och censur ur PEN Internationals perspektiv

Sedan Snowdens avslöjanden har PEN granskat massövervakningslagar i många länder världen över. Sarah Clarke på PEN International skriver om hur införandet av sådana lagar med ens normaliserar vad som nyss var hemlig 

Publicering online – en ny arena för censurerade författare i Iran

Användandet av internet ökar i Iran – landet har mer än 46 miljoner internetanvändare och hälften av befolkningen har tillgång till smarta telefoner. Detta öppnar nya kanaler för bokförlagen att tillgängliggöra bannlysta

Utan åsiktshygien blir det inga pengar: om Kinas nya ”sociala kreditsystem”

Kina är i dag det digitala föregångslandet. Här finns flest internetanvändare och här provas den nya tekniken. Men landet har också ett dystert rekord vad gäller att kontrollera medborgarnas digitala vanor – och det som

Tala med mig – spionprogrammen kan bara läsa

I science fiction-litteraturen talar man om ”lowtech” som ett sätt att undgå kontroll – enkel teknik är svårare att spåra än avancerad. Bloggaren och människorättsaktivisten Zeng Jinyan skriver här om hur man allt oftare

Kinas ”stora kanon” kan riktas mot oliktänkande världen över

Nyligen kom ett larm om att kinesiska hackers tagit sig in i flera viktiga system, också hos dissidenter i andra länder, som Kanada. Cyberkrig håller på att bli normen. Vad händer med den fria debatten om diktaturer med en

Alltmer information, allt mindre frihet

I slutet av 1990-talet dök en ny förkortning upp i den internationella debatten: ECHELON. Journalister i bland annat Nya Zeeland lade fram uppgifter om att signalspaningen från Kalla krigets dagar knappast avtagit, utan tvärtom förstärkts till rent astronomiska proportioner, och nu även användes för att övervaka till exempel europeiska företags datatrafik. Frågan behandlades först lite snett från sidan, närmast som en konspirationsteori bland andra; tills ingen mindre än före detta CIA-chefen James Woolsey bekräftade att systemet existerade och användes på just detta sätt. Tekniken hade helt enkelt gjort det möjligt.

Då befann sig världen i den kanske lugnaste avspänningsperioden på ett sekel, efter Järnridåns fall och före 9/11. Ändå växte de digitala övervakningssystemen snabbare än någonsin och säkerhetstjänster tog sig allt större friheter med såväl medborgares integritet som med affärshemligheter. För att det var tekniskt möjligt.

Att rulla tillbaka en teknologisk utveckling är varken möjligt eller önskvärt. Att icke-demokratiska stater som Kina och Iran använder den digitala övervakningen till att hålla sina medborgare på plats förvånar ingen – det är det totalitära tänkandets natur. Samtidigt växer hoten mot yttrandefriheten också ur de demokratiska staternas underrättelsetjänster och spionprogram – hela tiden med hänvisning till medborgarnas ”säkerhet”. För att skydda dig måste vi spionera på dig, kartlägga ditt ansikte, dina shoppingvanor och ditt sätt att gå. Annars är du i fara. Och hela tiden används denna information för att flytta tillbaka de medborgerliga rättigheterna. Vem som helst har kunnat gripas var som helst och föras vart som helst för ”förhör”. I säkerhetens namn. Att sedan även de digitala informationsinsamlingssystemen rymmer luckor och kan ge helt felaktiga resultat bortser vi från.