Bränn efter läsning

Poeten Liu Waitongs dikt ”Bränn efter läsning” är en personlig text där generationers lidanden tecknas mot bakgrund av Kinas historia. Texten utgörs av minnen tills vi kastas fram till 2045 där ljus och mörker fortfarande strider. Det är som att vara tillbaka i 1965. Skrivandet är en väntan på att historien ska börja om. 

13 juni 2019 Text: Liu Waitong Översättning från kinesiska: Anna Gustafsson Chen

1

1975. så många människor
förlorade sin människostatus 
och köade i väntan på döden. de svarta träden
i norr täcktes av gallbildningar
nationen ett kryp, krypet en nation.

jag ensam föds i södern
får smaka på alla dagars kyla
den vitrocksklädde med kniven
står vid mors brits, som en vajra
vid närmare beskådan är frostblommor

ännu ett år när de födda och döda
tillskansar sig läkaren
ännu ett år då de magra korna biter loss ett stycke av Egypten
far, som skyndar sig hem från Hongkong,
liknar eldguden, skrämmer slag på partitjänstemännen

morfar står rak och stadig på bergstoppen
med fickorna fulla av allsköns doktriner
hela hans kropp är uppbyggd av shoujin-kalligrafi
fyrtiofem år gammal står han inför ännu en stor katastrof
de irrande myrorna liknar södern.

 

2

2016 är över, skala pomelon
det är jag som sitter i ursoppan därinne
och låter min vrede mogna till bitter honung
dessa tänder ärvde barndomens hunger
framför en falsk anklagelse mot ungdomen.

efter att ha korsat floden är jag alltjämt samma lilla häst
buken fuktig som blod
när en generation samlas
är slagorden de skriker lycka till må du bli rik
giraffen vågar sitt liv i en kullerbytta.

så underligt, jag minns alltid de skuggiga stigarna på berget
natten efter regnet
var han som gick vilse säkerligen jag
säkerligen inte regndropparna själva
regndropparnas sönderslagna vingspetsar.

att skriva ner en mening innebär att förlora
den oändliga meningen. poesin är en strid, ett krig
en obefintlig katt som hör nånting och sätter av
min hjärna ger näring
min sorg är ett gudaoffer

 

3

2045. ljuset försvagas
men också mörkret försätts tveklöst i skuld
än saknas inte olja i bodhisattvaautomatens maskineri
en prostituerad axlar tiotusen ton
Namo Amitābha

patriotismen anländer punktligt
till varje fallet löv
men utesluter inte ett vitt pappersark
ett svart hål avslutar universum
en symbol, som sliter upp ett sju ljusår långt hål med tänderna

mitt gamla sällskaps vin är alltför sött
och den nya världen går upp i lågor
på plankbron står Tara
i den enorma skogen slaktas en qilin
stönar på malaysiska eller nåt liknande

2035. guldet börjar vara
mindre värt än dyngan, mäklarna letar efter nålsögat
Qu Yuan var den enda som den strida floden återskänkte livet
en vass men förstummad sten
träffar skrikande år 1965

—-
Lui Waitong är poet, författare och fotograf. Han har belönats med flera litterära priser i Hongkong och Taiwan, bland annat China Times Literary Award, the United Daily News Award och Hong Kong Arts Development Award för bästa konstnär (inom litteratur). Sedan hans debut 1995, har Lui Waitong publicerat tretton poesisamlingar, däribland Cherry and VajraThe Cup of Spring och Wandering Hong Kong with Spirits.