”Demokratin försvaras bara med mer demokrati”

17 april 2012 Text: Ola Larsmo Illustration: Jesper Waldersten

Hur ska man förstå vad som händer i Turkiet? Nästan i skymundan har hundratalet journalister och författare fängslats. Bland dem två av Svenska PEN:s hedersmedlemmar, förläggaren Ragip Zarkolu och novellisten och människorättsjuristen Muharrem Erbey. Zarakolu ger i detta nummer av Dissidentbloggen sin egen redogörelse för utvecklingen i landet – som nu lett till att en framstående och respekterad förläggare som Zarakolu kunde sättas i ett ”högriskfängelse” för terrorister och sitta där i månad efter månad utan rättegång, tills han oväntat släpptes i förra veckan – utan förklaringar.

Man kan försöka se utvecklingen i ett örnperspektiv om man vill, och visst uppträder det sammanhang. Eurokrisen har försvagat EU, som inte längre framstår som en lika viktig förhandlingspartner som förut. Samtidigt har den ”arabiska våren” avlägsnat flera obehagliga makthavare kring Medelhavet, och vad som nu måste beskrivas som ett inbördeskrig i Syrien gör att det politiska läget österut öppnar för en ny roll för Turkiet i regionen. Det är så man måste förstå den egendomliga situationen att premiärminister Erdogan i ena ögonblicket kan kräva att Syrien respekterar mänskliga rättigheter, vilket han gjorde vid toppmötet i Seoul – och i nästa spärrar in allt fler journalister, jurister och författare i strid med de rättigheter han nyss hyllade.

Man kan beskriva sådant som rent hyckleri. Man kan analysera den ”geopolitiska situationen”. Det är bara det att hur träffsäkra dominoteorier man än kan ta till för att begripa sådana paradoxer står vi kvar med en enkel sanning – Turkiet är ett av de länder där det just nu bedrivs klappjakt på författare och oliktänkande. Inga scenarion kan mildra den saken. Ur PEN:s perspektiv finns det ett enda faktum att förhålla sig till – de mänskliga rättigheterna är inte förhandlingsbara och inga förmildrande omständigheter finns för den som sätter dem ur spel. De gäller i sin helhet eller inte alls. Premiärminister Erdogans utspel gentemot grannlandet Syrien saknar all trovärdighet om han inte respekterar de rättigheter han använder som argument, punkt.

Ytterligare en text i detta nummer ställer likande frågor. Larry Siems i Amerikanska PEN i New York, har under flera år arbetat med webbsajten och nu boken The Torture Report, som skildrar hur USA under åren efter 11 september underminerade rättssäkerheten för såväl egna medborgare som andra länders – och åter släppt in tortyren som en ”laglig” metod, fri att använda för ett land som betraktar sig både som en demokrati och en rättsstat. Och hur detta agerande från en stormakt som också är en demokrati underminerat det internationella rättsväsendet steg för steg. Siems skildrar levande i sin artikel hur just demokratins verktyg också är enda sättet att belysa och förhoppningsvis vända en sådan utveckling – det är via den amerikanska motsvarigheten till offentlighetsprincipen som amerikanska PEN och ACLU, American Civil Liberties Union, kunnat skapa debatt kring tortyren som förhörsmetod – och också försöka skaffa upprättelse för de modiga militärer som vägrade att använda den sortens metoder. Demokratin försvaras bara med mer demokrati. Det är den sanning som gäller i Turkiet, i USA och i Sverige. Och utan yttrandefrihet och en fri debatt står inga av dess redskap att finna.