Hongkong i förvandling

Bao Pu driver förlaget New Centry Press i Hongkong som sedan 2005 publicerar politiskt känsliga böcker. Här publiceras en intervju med honom av Kinakännaren och författaren Jojje Olsson. För Dissidentbloggen berättar Bao Pu om ett Hongkong som tidigare utgjort ett tillhåll för en blomstrande bok- och publiceringsindustri, men vars författare och journalister i dag vittnar om en alarmerande utveckling där det fria ordets utrymme krymper i rasande takt. 

13 juni 2019 Text: Jojje Olsson

Det var inte länge sedan Hongkong beskrevs som Asiens fria stad. Men sedan överlämningen från Storbritannien till Kina 1997 har en gradvis förändring skett. Detta kan ses genom rankingar som Reportrar utan gränsers globala index för pressfrihet. Hongkong låg på plats 18 när rankingen infördes år 2002, och sent som år 2010 på plats 34.

Nu återfinns staden på plats 73, bakom länder som Tunisien och Elfenbenskusten. Missnöjet med Kinas ökade politiska inflytande tog sig 2014 i uttryck genom den så kallade paraplyrevolutionen, då upp till en miljon invånare demonstrerade på gatorna mot Beijings inskränkningar av politiska och civila rättigheter.

Föga förvånande sågs detta av kommunistpartiet som en utmaning. Efter att demonstrationerna dött ut, så åtalades flera av de medverkande. Valet av ny regeringschef skedde 2017 endast bland kandidater som på förhand erkänts av Kina, och flera parlamentsledamöter har på tveksamma grunder uteslutits från den lagstiftande församlingen.

Allt från universitet till medier har – särskilt sedan protesterna 2014 – upplevt ett allt kärvare klimat, inte sällan med inslag av våld. Givetvis har också förlagsbranschen gått samma öde till möte, då Hongkong länge fungerat som en slags sista utpost för publicering av politiskt känslig litteratur på kinesiska.

– Det stämmer att kinesiska myndigheter vidtog flera åtgärder mot Hongkongs förlagsindustri efter paraplyrevolutionen. Men ambitionen att stoppa försäljningen av känslig litteratur i Hongkong kan spåras till projektet ”Southern Hill” som påbörjades redan 2010, säger Bao Pu till Dissidentbloggen.

Bao Pu grundade förlaget New Century Press i Hongkong 2005, som sedan dess publicerat politiskt känsliga böcker med besökare från Kinas fastland som främsta målgrupp. Han berättar att antalet kinesiska turister ökade särskilt fort sedan 2003, när lättade visumkrav gjorde det enklare för fastlandskineser att besöka Hongkong.

År 2002 besökte 6,8 miljoner kineser Hongkong. 2014 – året innan den svenska förläggaren Gui Minhai kidnappades – var siffran 47,2 miljoner. Detta stadigt ökade inflöde av kinesiska turister var inte bara intresserade av skyskrapor och lyxkonsumtion. Många var även nyfikna på vad stadens press- och yttrandefrihet hade att erbjuda.

Det var dels med bakgrund av denna växande marknad som Bao Pu startade sitt förlag. Dels har det att göra med hans personliga bakgrund och familjehistoria. 

Bao Pu medverkade nämligen själv som 22-åring under protesterna vid Himmelska fridens torg 1989. Samtidigt var hans far Bao Tong politisk sekreterare till Kinas liberala premiärminister Zhao Ziyang, som förespråkade en dialog med studenterna.

Men det var i stället Kinas andre, mer konservativa premiärminister Li Peng som lyckades övertyga landets de facto ledare Deng Xiaoping att protesterna bör slås med våld. I efterspelet dömdes Bao Tong till sju års fängelse i närmast total isolering, följt av husarrest i Beijing där han snart 90 år gammal befinner sig än i dag.

Bao Pu lyckades dock själv fly till USA, där han fick medborgarskap och bodde en tid innan omlokaliseringen till Hongkong. Hans kontakter möjliggjorde också publiceringen av storsäljaren Prisoner of the State (2009), baserad på utsmugglande ljudkassetter från den avlidne Zhao Ziyang. Bokens första upplaga sålde slut i Hongkong på bara några timmar, och den digitala versionen har laddats ner över 20 miljoner gånger.

Detta var under vad Bao Pu kallar ”den första marknadsfasen” – från 2005 fram till 2009 – då publiceringen av politiskt känsliga böcker kunde ske relativt ostört i Hongkong: 

– Under denna tid var Kinas myndigheter främst inställda på att stoppa piratverksamhet och tryck av känsliga böcker på det kinesiska fastlandet.

Southern Hill inleddes 2010 med ett möte där det bestämdes att ytterligare planer skulle utarbetas för ett ”strategiskt och koordinerat försvar” vad gällde spridningen av politiskt känsliga texter från Hongkong och Macao till Kina. 

Bao Pu berättar att de av stadens butiker som sålde denna slags böcker fick veta att de riskerade förlora sina tillstånd att verka på den attraktiva kinesiska marknaden. Samtidigt började okända män komma till Hongkong för ”möten” med Bao Pu, där de försökte få honom att stoppa flera känsliga titlar innan publicering.

Från och med sommaren 2014 gavs nya, strikta direktiv till tullmyndigheterna gällande gränsen mellan Hongkong och södra Kina. Alla väskor skulle nu röntgas, vilket medförde ökad fara att ta känslig litteratur till fastlandet. Detta för att, enligt president Xi Jinpings egna ord, stoppa spridningen av böckernas ”giftiga innehåll” till Kina.

– Alla kinesiska resebyråer blev tvungna att varna sina resenärer för att politiskt känsliga böcker förs över till Kina på egen risk. Varningsskyltar sattes upp vid gränsen och kontrollerna blev allt mer noggranna, minns Bao Pu.

Samtidigt började också folk i branschen att fängslas. 2014 dömdes förläggaren Yiu Mantin till tio år bakom galler för ”smuggling av kemikalier”. Han greps just efter att ha korsat gränsen till Kina. Yius advokat kopplade dock samman domen med planerna på att ge ut en bok med mindre smickrande innehåll om Xi Jinping.

Sommaren 2016 dömdes vidare en redaktör vid namn James Wang till drygt fem års fängelse för gummilagen ”olaglig affärsverksamhet”. Wang, som var amerikansk medborgare, hade skickat mindre än ett dussin exemplar magasin med post från Hongkong till Kina. 

Kinas skrämseltaktik var framgångsrik. Förutom att majoriteten av stadens bokaffärer plockade bort känsliga titlar från hyllan, så har utgivningen av flera böcker också stoppats. Detta har inte skett med hjälp av lagar och reglar. Det finns exempelvis ingen officiell lista över vilka böcker som inte är tillåtna.

I stället var det självcensur, den allra mest effektiva formen av censur, som gjorde susen. Kinas bokmarknad är värd över 70 miljarder kronor om året, och varje år tillkommer omkring 20 miljoner nya engelskspråkiga potentiella kunder.

Bao Pu framhåller att denna marknad är otroligt viktig även för utländska bokkedjor. Butikskedjor eller större förlag vill inte riskeras att stängas ute från denna marknad bara för att kunna sälja politisk litteratur i Hongkong.

Hösten 2015 ägde så den mest uppmärksammade händelsen av kampanjen mot Hongkongs förlagsindustri rum. Då kidnappades den svenske förläggaren Gui Minhai och fyra av hans kollegor. Tre av dem försvann under resor till Kina, medan en av dem rövades bort mitt på ljusa dagen från en gata i Hongkong, och Gui Minhai själv från sin semesterlägenhet i Thailand.

Tillsammans drev de fristående förlag, butik och tryckeri. Gui och hans kollegor var alltså likgiltiga inför risken att gå miste om att verka i Kina. Därför behövde ett exempel statueras även mot de fristående aktörerna inom förlagsindustrin, genom att ge sig på den allra största aktören vilket råkade vara Gui Minhais förlag.

Alla de fem kollegorna sågs snart göra framtvingade ”erkännanden” på tv. Gui Minhai har tvingats till detta inte mindre än tre gånger, och har nu suttit i fängelse i tre och ett halvt år utan rättegång. Enligt Bao Pu har fallet haft en enorm skrämseleffekt:
– Efter att Gui Minhai och hans kollegor hängdes ut på tv blev det associerat med extrem fara för kinesiska turister att ta känsliga böcker över gränsen, nästan som att smuggla droger, menar Bao Pu.

Detta innebar givetvis en minskad kundbas. Händelsen fick även tryckerierna att fatta vinken och sluta trycka känsliga titlar. Bao Pu berättar hur det tryckeri som New Century Press hade samarbetat med i ett årtionde plötsligt övergav honom 2016, just efter att Gui Minhai blivit kidnappad:
– Jag fick leta i månader för att hitta ett mindre tryckeri som var villigt att ta risken att samarbeta med mig.

Bao Pu framhåller kidnappningen av Gui Minhai som en del av projekt Southern Hills, snarare än en isolerad händelse. I vilket fall så fick utvecklingen New Century Press försäljning att rasa med cirka 80 procent under 2016, som blev andra året någonsin då förlaget gick med förlust. 

Samma dystra trend har fortsatt, och Bao Pu fastslår att ”independent publishing” som en hållbar affärsmodell inte längre är möjlig i Hongkong. Även om enskilda viktiga politiska böcker säkerligen kommer att publiceras i Hongkong även i framtiden, så måste aktörer som New Century Press ändra koncept.

– Vi har anammat en ny strategi genom att förvandla vår publicering till en offentlig, icke vinstdrivande service. Vi är nu också verksamma inom andra områden relaterade till media och rådgivning. Vi publicerar fortfarande böcker, men vi är inte samma förlag som för fem år sedan, säger Bao Pu.

Han tillägger att det är oklart hur denna nya strategi kommer fungera i det långa loppet, och menar att Kinas myndigheter ”i princip har lyckats ta död på en hel industri”.

—–
Jojje Olsson är en svensk journalist och författare. Efter sin magisterexamen i Hongkong flyttade Jojje Olsson till Beijing där han började frilansa som journalist på heltid. Men på grund av sin regimkritiska rapportering svartlistades han från Kina 2016 och flyttade då till Taiwan, varifrån han i dag fortsätter rapportera från Asien. Jojje Olsson har sammanlagt skrivit fem böcker, samtliga med fokus på Kina. Han driver bloggen InBeijing.