Att våga veta – historien om Mukto-Mona

Den mycket spridda bloggen Mukto-Mona, ”fri tanke” har under året utsatts för en islamistiskt grundad terror som lämnat fyra av dess skribenter döda. Bloggen var i sig ett framgångsrikt experiment i yttrandefrihet och fri debatt och kan beskrivas som ett ”barfotauniversitet”. Lyckas terrorn tysta den stängs en dörr mot folkbildning och diskussion om vetenskapens och religionens roll i samhället. Siddharta Dhar, en av bloggens skribenter, ger oss bakgrunden.

17 december 2015 Text: Siddhartha Dhar Översättning från engelska: Jan Henrik Swahn

Mukto-Mona är en sekulär, humanistisk organisation, en internetsammanslutning av humanister, ateister, agnostiker och skeptiker. De flesta av medlemmarna har sina rötter i Bengalen och Sydasien och är spridda över större delen av jordklotet. Nätverket uppstod 2000 med syftet att verka för ett sekulärt samhälle, grundat på vetenskap, förnuft och rationalitet. Det som började som en diskussionsgrupp online växte snart till att bli det största sydasiatiska nätforumet för humanism och upplysning. Kända författare, filosofer, vetenskapsmän och människorättsaktivister har alla bidragit till att nätverket nu nått status av en folkrörelse som strävar efter att bygga ett progressivt, förnuftsbaserat, jämlikt och sekulärt samhälle genom att publicera böcker, blogga, forska eller kämpa för mänskliga rättigheter. Ordagrant översatt betyder Mukto-Mona ”fritänkare”. Dessa Muktomonas eller fritänkare bekänner sig till ett humanistiskt och filosofiskt-naturalistiskt tankesätt. Att vara humanist innebär att se människan som en naturlig varelse i en naturlig värld och som sådan all morals och alla värdens upphov. De försöker förstå världen genom metodisk naturalism utan att hemfalla åt några auktoritära diktat. Fritänkarna har som sitt rättesnöre den latinske poeten Horatius odödliga ord: ‘Sapere aude’ (”våga veta”). Avijit Roy som grundade Mukto-Mona beskriver organisationens ambitioner på följande sätt:

”Vårt mål är att bygga ett samhälle som inte är fjättrat av en godtycklig myndighets diktat, bekväm skrockfullhet, stelnade traditioner eller kvävande ortodoxi utan snarare är baserat på förnuft, empati, medmänsklighet, jämlikhet och vetenskap. Vi argumenterar för att humanitära problem ska angripas på ett rationellt och vetenskapligt sätt, som ett alternativ till religiösa dogmer, vi försvarar lidelsefullt yttrandefrihet och mänskliga fri- och rättigheter samt eftersträvar att politiken, samhället och skolan sekulariseras.”

Mukto-Mona har gjort sin röst hörd vid varje antydan till attack mot människors frihet och rättigheter. Den riktar skarp kritik mot allt systematiskt och permanent institutionaliserat förtryck. Den fördömde Bushadministrationens invasion av Irak och dess så kallade ”krig mot terrorn”-policy. Den fördömde förföljelsen av etniska och religiösa minoriteter i Bangladesh, de våldsamma stridigheterna mellan olika religiösa grupper i Indien som ledde till en slakt på oskyldiga muslimer, förtrycket av palestinier och andra. Mukto-Monas författare står upp för deklarationen om de mänskliga rättigheterna, bekämpar könsdiskriminering, förespråkar HBTQ-rättigheter och kritiserar allt som hindrar människor från att få tillgång till frihet och rätten att själva bestämma över sina liv. Mukto-Monas aktionsradie låter sig inte begränsas till internets virtuella värld; snarare har rörelsen skaffat sig förankring på gräsrotsnivå. Den har initierat en rad projekt som till exempel att bygga en skola i en avlägsen del av Bangladesh, publicera böcker och tidskrifter som tar upp vetenskapliga eller förnuftsrelaterade ämnen, arrangera seminarier kring sekulära, humanistiska frågor och fritt tänkande, dela ut priser till personer som gjort uppmärksammade insatser inom det här området. Den var först om att fira Darwin samt introducera Förnuftets dag samt Internationella kvinnodagen för alla bengalispråkiga på internet.   

Organisationen vann internationellt erkännande och uppskattning från flera internationella sekulära och humanistiska organisationer som Internationella Humanetiska Unionen (IHEU), Centret för inhämtande av information (CFI), Internationella PEN, Kanadensiska PEN, British Humanist Association (BHA), James Randi Foundation och Richard Dawkins Foundations etc. Det är en av världens mest välbesökta webbsajter för sekulära och humanistiska frågor.  

Måste man tillhöra en religiös doktrin för att kunna leva ett hederligt, ärbart och meningsfullt liv? Är fromheten eller heligheten älskad av gudarna för sin helighets skull eller helig för att gudarna älskar den? Mukto-Monas författare har vågat ställa den sortens frågor som ligger långt från allfarvägarna men som inte desto mindre är kritiska och ofrånkomliga. Att ställa dem är alltjämt tabubelagt i Indien, Pakistan och Bangladesh. Däremot har hyckleriet alltid i viss mån gynnats av staten på många olika sätt; religiösa grupper har visat förakt för varandra sedan urminnes tider. Religionen har genom historien varit det givna tillhygget så fort det gäller att försvara krig, slaveri, sexism, våldtäkt, rasism, homofobi, polygami, stympning, intolerans och minoritetsförtryck; dödandet i Guds namn har fått fortgå sedan urminnes tider. Religion är inte bara en uppsättning sanningsanspråk, den gör anspråk även på annat och dessa anspråk är så skyhögt värderade att de ofta skyddar sanningsanspråken från hederlig diskussion och kritik. Religiösa sanningsanspråk är allt annat än harmlösa eftersom de ofta utmålar vissa grupper av människor som lägre stående än andra grupper och berövar dem rätten att ifrågasätta detta. Mukto-Monaaktivister vägrar att acceptera den sortens smutsiga förhandlingar. De tror på högre och ädlare mått av rättvisa, hederlighet och jämlikhet. De delar den chockerande uppfattningen att varje människa ska ha samma möjligheter att fatta val, få utbildning och använda den; leva ett fullvärdigt, fritt och öppet liv, och därför strävar de efter ett blomstrande samhälle fritt från sociala orättvisor, religiösa och förtryckande dogmer, doktriner och diskriminering. Mukto-Monabloggare har mer att erbjuda än att lufta sina åsikter mot autokratiska religiösa dogmer. De förespråkar ett fundamentalt anammande av en metafysisk naturalism, ett sätt att förstå vårt ursprung utifrån de förståelseprocesser som är naturligt verksamma i universum i dag, ett anammande som direkt bidrar till att snart sagt varje människa på jorden ska få det bättre.

Under 2015 mötte många sekulära författare och förläggare döden i Bangladesh. Tre Mukto-Monabloggare, inklusive grundaren Avijit Roy, höggs ihjäl av islamistiska fanatiker. Två av Avijit Roys förläggare attackerades också. En av dem dödades och den andre skadades svårt. De islamiska extremisternas mission är att utplåna de humanistiska tankar som förenar humanisterna i Bangladesh, en mission som har få utsikter att krönas med framgång. Mukto-Mona är redan framgångsrik i sitt arbete med att förändra det allmänna medvetandet hos såväl barn och vuxna i riktning mot ökad frihet och ett större mod att ifrågasätta auktoriteter, konventioner och traditioner hos dem som försöker pådyvla dem en särskild, övernaturlig syn på mänsklighetens ursprung. Trots de tragiska förlusterna står Mukto-Monaaktivisterna enade i sin sorg och är och förblir obesegrade.