Den grekiska lagen försöker hinna ifatt verkligheten

Utvecklingen i Grekland är motsägelsefull – å enda sidan skärps lagstiftningen om hatspråk riktat mot hbtq-personer, men samtidigt blir hot och våld alltmer vanligt. En viktig strid pågår just nu i den moderna lagstiftningen, skriver juristen Vagelis Mallios.

16 december 2014 Text: Vagelis Mallios Översättning från engelska: Hans-Jacob Nilsson

Hatspråk och rasistiskt våld
När Terrence McNallys pjäs Corpus Christi 2012 skulle sättas upp på Hitirioteatern i centrala Aten möttes den av starka protester. Pjäsen skildrar tretton unga män – en anspelning på Jesus historia – med en scen där Judas kysser Jesus på munnen. Pjäsen gav upphov till ett våldsamt motstånd. Det började med att den grekisk-ortodoxa kyrkans Heliga synod fördömde pjäsen som hädisk och uppmanade det grekiska folket att protestera mot den. Dag efter dag samlades människor utanför teatern och demonstrerade, med Gyllene Grynings parlamentsledamöter i spetsen. Enligt rapporter i tidningspressen utsattes skådespelarna och regissören dagligen för hatiska tillmälen och hotelser. Utanför teatern trängdes den protesterande folkmassan med kravallpolis, men ändå uppges det att en journalist blev misshandlad och överöst av hatiska tillmälen utan att polisen ingrep. Allt detta ledde slutligen till att premiären fick ställas in. Inga av dessa övergrepp har lett till några rättsliga påföljder.

Dessvärre är det inte bara de extremistiska riksdagsmännen från Gyllene Gryning som uttalar rasistiska och hatfulla åsikter om hbtq-personer. Trots en försonlig attityd från den högsta ledningen inom den grekisk-ortodoxa kyrkan (som spelar en viktig roll i det grekiska samhällslivet), fortsätter många präster (och även biskopar) att uttrycka sig öppet homofobiskt. Dessutom har många högt uppsatta politiker, även bland dem som innehar ministerposter, också uttalat sitt förakt mot hbtq-personer och deras krav.

Fortfarande har inga av de personer som öppet uttryckt homofobiska åsikter blivit åtalade eller dömda. Den främsta orsaken till detta är att det har saknats en lagstiftning för dessa brott. Fram till helt nyligen har det inte funnits något rättsligt skydd för hbtq-personer i Grekland. Otillåtet bruk av hatspråk har enbart reglerats i den otillräckliga lagparagrafen 927/1979, som inte använts på många år och inte heller täckte in hatspråk mot hbtq-personer.

Slutligen, i september i år, reformerade det grekiska parlamentet lagstiftningen som rör hatspråk genom att anta lag nr. 4285/2014. Och för första gången räknas hot och förakt mot människor på grund av sexuell läggning och könsidentitet in bland förbjudet hatspråk. Den som gör sig skyldig till brott mot detta förbud kan dömas till straff på upp till tre års fängelse och böter på upp till 20 000 euro.

Denna reform är av allra största betydelse, men den krävde stora ansträngningar och flera misslyckade försök att få den antagen. I själva verket har man under de tre senaste åren vid fyra tillfällen försökt lägga fram nya lagförslag som inte ens har kunnat debatteras i parlamentet, på grund av det starka motståndet från vissa politiker och biskopar som velat fortsätta med sin öppet homofobiska hetspropaganda utan att behöva frukta några negativa konsekvenser.

Dessvärre är homofobiska och rasistiska uttalanden inte de enda problem hbtq-personer tvingas möta. Under de senaste åren har det också skett en markant ökning av våldshandlingar riktade mot hbtq-personer och organisationer, vilket kan ha samband med det ökade stödet för Gyllene Gryning. Det ska dock sägas att allt fler av detta slags våldshandlingar numera anmäls och registreras av Racist Violence Recording Network. Under de senaste åren har även hatbrott riktade mot transpersoner ökat, och tyvärr har myndigheternas tröghet och ibland till och med ovilja att undersöka brott med uppenbart homofoba motiv – vilket fått till följd att förövarna undgått straff – bidragit till en ökning av antalet homofoba våldshandlingar och till att brutaliteten i dåden har stegrats.

Homofoba demonstrationer
Förutom de årliga Prideparaderna som hålls i Aten (sedan 2005) och i Thessaloniki (sedan 2012), har det under de senaste tre åren även genomförts tre stora homofoba demonstrationer i Grekland. Härvid bör man särskilt nämna biskopen i Thessaloniki som uttryckte en våldsam kritik mot Prideparaden som skulle hållas i Thessaloniki 2012, och även uppmanade borgmästaren att stoppa paraden. I sitt uttalande uppgav han att han samlat in närmare 20 000 namnunderskrifter från invånarna i Thessaloniki, och han uppmanade stadens föräldrar att hålla sina barn borta från sådana ”onaturliga” demonstrationer. Detta fick till följd att ett stort antal Thessalonikibor anordnade en motdemonstration och häcklade deltagarna i Prideparaden.

Diskriminering av samkönade äktenskap
Slutligen finns det ytterligare en aspekt av diskrimineringen av hbtq-personer i Grekland som bör nämnas – år 2009 lämnade fyra samkönade par in en anmälan till Europadomstolen där de framförde klagomål mot lag 3919/2008 som reglerar äktenskapsliknande samboförhållanden, men som enbart gäller par av motsatta kön. Deras klagomål riktade sig mot att den grekiska staten genom att utesluta dem från att omfattas av lag 3919/2008 hade infört en distinktion som utsatte dem för olaglig diskriminering.

Med sitt utslag i målet Vallianatos m.fl. mot Grekland som meddelades den 7 november 2013, slog Europadomstolen fast att Grekland brutit mot artikel 14 (förbud mot diskriminering) och artikel 8 (rätten till privatliv) i Europakonventionen, och att Grekland inte lyckats ge en övertygande motivering till att man uteslutit samkönade par. Regeringens argument, att lagens främsta syfte var att skydda barn födda utom äktenskapet, utgjorde inget giltigt skäl, eftersom syftet med lagtexten de facto var ett lagligt erkännande av en ny form av familjebildning. Därför var uteslutningen av samkönade par ett brott mot Europakonventionen. Dessutom påpekade rätten att par av motsatta kön enligt grekisk lag, till skillnad från samkönade par, redan innan antagandet av lag nr. 3719/2008 kunde få sina förhållanden juridiskt erkända, oavsett om det skedde inom äktenskapets ram eller inom en mer begränsad form av civilrättslig lagstiftning rörande ingångna samboförhållanden.

Följaktligen hade samkönade par all anledning att vilja få rätten att ingå i ett registrerat partnerskap, eftersom detta var den enda möjligheten för dem att få sin relation juridiskt erkänd inom grekisk lagstiftning. Slutligen påpekade domstolen att det inte rådde någon konsensus kring dessa frågor bland Europarådets medlemsländer, men att utvecklingen gick mot införandet av olika former för juridiskt erkännande av samkönade förhållanden. Därför slog Europadomstolen (med 16 röster mot 1) fast att Grekland hade brutit mot artikel 14 (förbud mot diskriminering) och artikel 8 (rätten till privatliv).

Dessvärre har Grekland, trots den fällande domen i Europadomstolen, ännu inte ändrat lag 3719/2008 så att den även omfattar samkönade par.

Homofobi och diskriminering på grundval av sexuell läggning är fortfarande ett till stor del ”osynligt” problem i det grekiska rättssystemet. Det grekiska samhället är i hög grad omedvetet om, eller likgiltigt inför, den diskriminering och de trakasserier av både verbal och handgriplig natur som hbtq-personer utsätts för. Trots att den sociala verkligheten ser ut som den gör ligger rättssystemet långt efter och försöker endast långsamt komma i kapp, ofta på ett (medvetet) ineffektivt sätt. I detta sammanhang visar dock den nyligen antagna lag 4285/2014, som förbjuder hatspråk riktat mot hbtq-personer, på en viss öppning och ger anledning till en viss optimism.