Ett brev från Elena Poniatowska

Elena Poniatowska är en av Mexikos mest kända författare och debattörer. Här återger vi ett brev till Dissidentbloggen om den roll PENs aktioner faktiskt spelar i dagens Mexiko. 

10 mars 2013 Text: Elena Poniatowska Översättning från spanska: Annakarin Thorburn

Att säga sanningen innebär att riskera livet i Mexiko. Man borde fråga varje reporter, unga män och kvinnor, som utgör fotfolket på en tidning: ”Är ni beredd att dö?” I republikens norra städer blir journalister jagade som kaniner och än så länge har de inte fått någon sorts skydd.

Alla vapen är korrupta.

De ”officiella” siffrorna är många. Vissa säger att mellan år 2000 och 2011 har 74 journalister dött, andra menar att det handlar om 80 eller 83 personer. Det värsta är att antalet stiger. Den 30 maj 1984 blev Manuel Buendía mördad i Mexiko City på grund av sin spalt ”Privat nätverk” som publicerades i 60 mexikanska tidningar. Han skrev om narkotikahandeln och politisk korruption. Han var den första kolumnisten i min bekantskapskrets som blev mördad. Sedan dess frågar jag mig hur länge journalistyrket ska innebära en dödsdom? Hur länge ska vi behöva vänta tills myndigheterna ger reell säkerhet som skyddar liv och yrket? Hur länge till ska vi vara det latinamerikanska land som är farligast för journalister att arbeta i? Sedan 1960 har Fängslade författares kommitté försvarat 900 torterade, förtalade och fängslade författare. Därför välkomnar vi varmt Internationella PEN:s ordförande, författaren John Ralston Saul, som hjälper oss att finnas kvar med sin närvaro. För när allt kommer omkring, är att skriva vår frihet.