Juárez

Ordlekar och dubbeltydighet är något av poeten Luis Miguel Aguilars kännetecken. Diktens ”Juárez”. syftar på såväl landsfadern Benito Juárez, 1806–1872 som på staden Juárez – världens farligaste plats.

9 mars 2013 Text: Luis Miguel Aguilar Översättning från spanska: Karin Sjöstrand

I många år, under många presidenter har det varit känt
Att om man måste välja ett Mexiko
Av alla Mexiko som funnits,
Skulle det bästa av dessa tänkbara Mexiko
Utan tvekan vara Juárez Mexiko.

Dugliga andar, rättrådiga ämbetsmän,
Motstånd och inkräktares härjningar,
Respekt fanns för alla trosläror, en sekulär väg,
Framstegsvänliga reformer och lagkunniga män.
Vi såg det i böckerna: detta fanns i Juárez Mexiko.
Men det är inte det Mexiko jag tänker på,
Det Mexiko jag talar om här
Är Juárez Mexiko.

Senare ser vi det igen i andra böcker:
Pinade människomassor, många döda, förtryckta indianer, våldsmän, politisk oro, brister i statskassan, glanstid för storgodsen, bedräglig och raserad demokrati, epidemier, kolonial vidskeplighet och atavism, en lag som bespottades och
ett helt land som med skohorn pressats in i liberala skor: detta fanns i Juárez Mexiko.
Men jag måste säga det igen,
Det är inte det Mexiko jag talar om,
Jag talar om Juárez Mexiko.

En enda bonde med machete av alla dem som fick fransmännen att retirera
Är mer värd än hopen av ämbetsmän
Som kom efter de lysande ämbetsmän
Man kunde se i Juárez Mexiko.
Anemiska mödrar, alkoholism, föräldralösa, fattiga som ligger på gatan; de vita brösten på dem som badar i Flores, de sötsura apelsinerna i Altamirano;
ett land i bankrutt, utlandslån, upproriska provinser, oro i ”politikerkåren”: detta fanns i Juárez Mexiko.
Men det är inte det Mexiko jag talar om,
Det är Juárez Mexiko jag talar om.

”Det är därför allt gått åt helvete”, säger taxichauffören,
”För det här är inte Juárez Mexiko”.
Det fanns en tid då min mor inför något orätt brukade säga:
”Den stackarn skulle inte kunna göra det han gör
Om han befann sig i Juárez Mexiko;
Och Juárez Mexiko skulle tappa ansiktet av skam
Om det återuppstod och såg vad den stackarn gör.”
Vi talar om Juárez Mexiko.

Vi kan se det i böckerna:
Peson, regeringen, himlen täckt av smog, statens företrädesrätt, de sura apelsinerna, samma missnöjda bönder med machetes, de anemiska mödrarna, de förtryckta indianerna, utlandslånen; alla döda fraser, dessa rader, de fattiga, brottsligheten, alkoholismen, landets föräldralösa som paraderar förbi, och minnena, böckerna, Marias lår: detta måste tas med till Juárez Mexiko.
Från Juárez Mexiko till ett annat Mexiko,
Från ett Juárez Mexiko till ett annat.

Om jag får en son vill jag hålla honom från smog och våld, från de
dåliga nyheterna, brottsligheten, oron, de sura apelsinerna, faderskapets
försumlighet som väntar.
Jag ska ta med min son till Juárez Mexiko.
En klok röst bryter fram för att avråda mig:
”Du är ju redan i Juárez Méxiko. Det som händer dig händer en av alla dem som lever i det enda Mexiko som finns till hands: Juárez Mexiko.”
Men jag måste säga det en gång till
Utan minsta antydan till polemik,
För att utan omsvep kunna säga allt,
Juárez Mexiko är inte mitt Mexiko,
Jag talar om Juárez Mexiko.