PEN Internationals manifest om digital frihet

”PEN ser de digitala mediernas möjlighet som ett sätt att uppfylla den grundläggande yttrandefriheten.”

”Alla människor har rätt att uttrycka sig fritt genom digitala medier utan rädsla för repressalier eller förföljelse.” Så lyder den centrala meningen i PEN Internationals digitala manifest, som antogs 2012. PEN för nu kampen för yttrandefriheten vidare på den digitala arenan.

6 maj 2014 Text: PEN International Illustration: Saadia Hussain

PEN International arbetar för litteratur och yttrandefrihet och styrs av PEN:s charter och de principer den innefattar – obehindrad förmedling av tankar och idéer inom alla länder och mellan alla länder.

PEN ser de digitala mediernas möjlighet som ett sätt att uppfylla den grundläggande yttrandefriheten. Samtidigt utsätts poeter, dramatiker, essäister, romanförfattare, skribenter, bloggare och journalister för kränkningar av rätten till yttrandefrihet för användandet av digitala medier. I många länder finns det stränga restriktioner på tillgången till och användandet av digitala medier, medan regeringar har utnyttjat digital teknik för att undertrycka yttrandefriheten och för att övervaka enskilda individer. Den privata sektorn, i synnerhet teknologiföretagen, har tidvis hjälpt makthavare övervaka och censurera sina medborgare. PEN deklarerar därför följande:

1. Alla människor har rätt att uttrycka sig fritt genom digitala medier utan rädsla för repressalier eller förföljelse.
a. Individer som använder digitala medier har fullt skydd för yttrandefrihet enligt internationella lagar och regler.
b. Regeringar får inte åtala individer eller utmäta repressalier på människor som förmedlar information, åsikter eller idéer genom digitala medier.
c. Regeringar måste aktivt skydda yttrandefriheten för digitala medier genom att anta och genomdriva effektiva lagar och regler.

2. Alla människor har rätt att söka och ta emot information via digitala medier.
a. Regeringar bör inte censurera, begränsa eller kontrollera innehållet i digitala medier, inklusive innehåll från inhemska och internationella källor.
b. I undantagsfall ska eventuella begränsningar av innehållet i digitala medier följa internationella lagar och regler som styr ramen för yttrandefriheten, såsom anstiftan till våld.
c. Regeringar bör inte hindra åtkomst till eller begränsa användningen av digitala medier, inte ens under perioder av oroligheter och kris. Kontroll av åtkomsten till digitala medier, framför allt på bred front, strider i sig mot rätten till yttrandefrihet.
d. Regeringar bör stödja och främja full tillgång till digitala medier för alla människor.

3. Alla människor har rätt att slippa statlig övervakning av digitala medier.
a. Övervakning, oavsett om målet för övervakningen är medveten om den eller ej, hämmar åsiktsfriheten genom att skapa möjligheten för förföljelser eller rädslan för repressalier. När den övervakade är medveten om övervakningen, främjar den ett klimat av självcensur som ytterligare skadar yttrandefriheten.
b. Som en allmän regel bör regeringar inte försöka få tillgång till digital kommunikation mellan eller bland enskilda individer. De bör inte heller övervaka individuell användning av digitala medier, spåra individuella människors rörelser genom digitala medier, ändra individers uttryck eller allmänt övervaka individer.
c. När regeringar bedriver övervakning – vid särskilda omständigheter och i samband med legitim brottsbekämpning eller utredningar rörande nationell säkerhet – måste all övervakning av individer och kommunikation via digitala medier följa de internationella lagar och regler som gäller för lagliga genomsökningar, till exempel att få husrannsakningsorder genom domstolsbeslut.
d. Full yttrandefrihet innebär en rätt till privatliv; alla gällande internationella lagar och regler för sekretess gäller för digitala medier och nya lagar och regler och skydd kan behövas.
e. Regeringars insamling och lagring av data och annan information som genereras av digitala medier, inklusive datautvinning, bör följa internationella integritetslagar, till exempel ska lagring av uppgifter vara tidsbegränsade, proportionerliga och effektivt informera de som berörs.

4. Den privata sektorn, och teknologiföretagen i synnerhet, är bundna av rätten till yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.
a. De principer som anges i denna förklaring gäller även för den privata sektorn.
b. Företag måste respektera de mänskliga rättigheterna, däribland rätten till yttrandefrihet. De måste upprätthålla dessa rättigheter även när nationella lagar och förordningar inte skyddar dem.
c. Teknologiföretag har en skyldighet att bestämma hur deras produkter, tjänster och riktlinjer påverkar de mänskliga rättigheterna i de länder där de ämnar verka. Om kränkningar är sannolika, eller kränkningar kan vara förenade med användningen av produkter eller tjänster, bör företagen ändra eller dra tillbaka sina föreslagna planer för att respektera de mänskliga rättigheterna.
d. Teknologiföretag bör införliva yttrandefrihetsprinciper i kärnverksamheten, till exempel produktdesign med inbyggt integritetsskydd.
e. Om verksamheten visar sig ha brutit mot rätten till yttrandefrihet, bör teknologiföretagen ge upprättelse till dem vars rättigheter kränkts, även om regeringen i fråga inte ger rättsmedel.