Litterär text

Dikter på flykt

Den iranska poeten och hbtq-aktivisten Elham Malekpoor har publicerat ett flertal diktsamlingar som censurerats i Iran. Hennes arbete fokuserar främst på barns och hbtq-personers rättigheter, vilket lett till förföljelser från regimens sida. 2012 tvingades hon till slut lämna landet. Här publicerar vi två nyskrivna dikter.  

Innan månförmörkelsen

Iran är ett land fullt av paradoxer. Samtidigt som landet har stränga lagar mot samkönade relationer, är könsbyte för homosexuella en blomstrande industri som uppmuntras av regimen. På det sättet kan de hävda att homosexualitet inte existerar. I denna novell tar författaren Ramesh Safavi oss till den Iran som regimen gör allt för dölja.

”Att jag fanns var brottsligt i sig”

Att vara homosexuell i Iran har ett högt pris. Inte minst om man dessutom är författare och öppen med sin sexualitet. Den 21-årige Payam Feili är den första författaren i Iran som öppet skrivit om sin sexuella läggning, i ett stort antal romaner och diktsamlingar som censurerats av den iranska regimen. Efter att han hängdes ut i media med bild och rubriken ”bög” tvingades han lämna landet.

De tystas dagbok

Den syriske poeten Housam Al-Mosilli tvingades fly från Syrien 2012 efter att ha fängslats och torterats i tre omgångar. I dag lever han i exil i Turkiet. I dikten ”De tystas dagbok” skriver han inte bara om landet som han lämnade utan också om det Syrien som lämnade honom. 

Vad har du med din mamma att göra?

Grymheten och övergreppen i dagens Syrien trotsar all föreställningsförmåga. Kanske inte ens litteraturen eller språket självt räcker till för att skildra vad som sker. Men hur ska vi då kunna berätta för omvärlden, undrar den syriske författaren Omar Kaddour, som är kvar i Damaskus där han är efterlyst.

Askans och blodets vår

”Blod och aska från den stulna arabiska våren / har trängt sig in i morgnarna, kvällarna och nätterna”, skriver den syriska poeten Bandar Abdulhamid i sin diktsvit. Syriens brutala verklighet ligger på ytan, blödande. Det enda man kan göra är att vänta på den kommande våren. 

Den förbaskade revolutionen

Den tunna röda linjen mellan den enskildes liv och de stora händelserna – de stora orden och den lilla verkligheten har varit temat från några av världslitteraturens starkaste texter. Men sällan så dagsaktuellt och exakt som här i den kända libyska författaren Razan Naim al-Maghribi nyskrivna novell.

Medan vi väntar

Den syriska poeten Amira Abul Husn är en av dem som har valt att stanna kvar i krigets Syrien för att med pennan vittna om vad som pågår. I sin poesi tecknar hon vardagsfragment från skräckens Syrien. Den dikt Dissidentbloggen publicerar är helt nyskriven.

Ammar 404 är död. Länge leve Ammar 404!

Tunisien är ett land som i det närmaste helt saknar yttrandefrihet. Landet återfinns på plats 133 av 180 länder i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex 2014. Den tunisiska journalisten och yttrandefrihetsaktivisten Afef Abrougui skriver här om ”Ammar 404” – det meddelande som tunisierna får på skärmen när de försöker komma åt ”olagligt” innehåll på nätet. 

Att häckla makthavare i Belarus

Yttrandefriheten är starkt begränsad i Belarus. Landet har sedan 2006 ingått i Reportrar utan gränsers lista över ”internets fiender”. Den belarusiske författaren och bloggaren Jauhen Lipkovitj skriver här om sin erfarenhet av att skriva om kritiska ämnen på sin blogg, livejournal.com

Sidor

Subscribe to Litterär text