#1 2011

"Blir ni en halv miljon står vi på er sida"

Den belarusiska oppositionen är splittrad. Är det bara en ekonomisk kris som kan skapa demokrati i Belarus?

Efter valet i Belarus i december förra året är situationen kaosartad. Oppositionen har slagits ned med våld och många människor kastades i fängelse. Journalisten och författaren Svetlana Aleksijevitj är Belarus internationellt mest kända journalist. Hon har bland annat skrivit den osentimentala reportageboken Bön för Tjernobyl och är en av regimens främsta kritiker. Författaren Cecilia Hansson mötte henne i Berlin, där hon för tillfället bor. I den här intervjun ger Svetlana Aleksijevitj sin personliga syn på läget efter katastrofvalet. 

Verser från fängelset

Uladzimir Njakljajeu är känd belarusisk poet och tidigare PEN-ordförande. I samband med demonstrationerna i Minsk i december misshandlades han svårt och fängslades – sedan har han släppts, då hans fängelsedom ”skjutits upp

Ett brev till Ahmet Sik

Vad händer med friheten att skriva i dagens Turkiet? I detta brev till vännen och kollegan Ahmet Sik, beskriver författaren Çiğdem Mater problemen med att försöka diskutera korruption och trakasserier öppet.

Vem vågar tala i Jemen?

Den jemenitiska journalisten och bloggaren Afrah Nasser är i dag en av Mellanösterns starkaste röster. Nyligen utsågs hon till en av de tio viktigaste bloggarna i Mellanöstern av CNN. På hennes blogg har hon sedan

Imre Kertész om självvald exil och skrivande

I början av mars åkte förläggaren Svante Weyler och filmaren Håkan Pienowski till Berlin för att träffa författaren och nobelpristagaren Imre Kertész. Mötet resulterade i en film som har producerats av Svenska PEN. Nedan

Fristadsstafetten – Anisur Rahman

Över hela världen finns i dag 35 fristadsförfattare som har varit tvungna att söka skydd. I Dissidentbloggen ska vi låta några av dem komma till tals – vi kallar det fristadsstafetten. Först ut är Anisur Rahman, just nu

Ledare

Dissidentbloggen startade som ett uttryck för ilska och frustration.

Under de år som följt på framväxten av internet som en ny kommunikationskanal tillgänglig för om inte alla, så mycket stora grupper, föddes också hoppet om ett nytt och närmast oemotståndligt genomslag för yttrandefrihet och därmed demokrati. Internet gick ju inte att kontrollera! Vem skulle kunna koppla greppet om detta medium, utan centrum, där vem som helst kunde koppla upp sig och publicera sig?

Till en början blev det så. Vi kan konstatera vilken viktig roll de nya digitala kommunikationerna spelat i olika folkliga uppror och ”revolutioner – redan från ”Sammetsrevolutionen” i dåvarande Tjeckoslovakien fram till vårens revolter i Arabvärlden. Men det har också varit tydligt hur olika makthavare gjort sitt allra bästa för att koppla greppet om den digitala kommunikationen. Internet är inte längre den fria tummelplats för idéer som det åtminstone till en början var. Kinesiska makthavare har kanske kommit längst med att kontrollera vad de egna medborgarna har rätt att söka på webben. Gör de fel kommer polisen. Och efter demonstrationerna i belarusiska Minsk i vintras knackade KGB på hos flertalet av de medborgare som deltagit i de fredliga demonstrationerna mot vad man uppfattade som valfusk – i alla fall hos dem som haft en påslagen mobiltelefon i fickan när de utnyttjade sin yttrandefrihet. Och i Sverige har vi haft vår egen debatt om den så kallade ”FRA-lagen”.