#14 2014

Medan vi väntar

”När jag hör kanonerna dundra / tänker jag på böcker som jag ännu inte hunnit läsa / på ord som stockar sig instängda i mitt huvud / och på en käraste som har övergett mig / eller som jag kanske övergett / Jag minns inte längre”

Den syriska poeten Amira Abul Husn är en av dem som har valt att stanna kvar i krigets Syrien för att med pennan vittna om vad som pågår. I sin poesi tecknar hon vardagsfragment från skräckens Syrien. Den dikt Dissidentbloggen publicerar är helt nyskriven.

Kan du berätta lite mer om dina förhoppningar för ditt land?

Under den så kallade ”arabiska våren” 2011 kunde vi steg för steg följa upproren, demonstrationerna, optimismen genom Afrah Nassers (Jemen) och Lina Ben Mhennis (Tunisien) regimkritiska bloggar. Tre år senare mejlväxlar de

Den förbaskade revolutionen

Den tunna röda linjen mellan den enskildes liv och de stora händelserna – de stora orden och den lilla verkligheten har varit temat från några av världslitteraturens starkaste texter. Men sällan så dagsaktuellt och exakt

Jag är inte ett ägg

Vad betyder egentligen ”demokratisering”? Hur lång tid tar det för nya värderingar i lagstiftning och samhällsdebatt att sjunka in i det allmänna medvetandet? En anonym tunisisk författare beskriver skillnaden mellan de

Askans och blodets vår

”Blod och aska från den stulna arabiska våren / har trängt sig in i morgnarna, kvällarna och nätterna”, skriver den syriska poeten Bandar Abdulhamid i sin diktsvit. Syriens brutala verklighet ligger på ytan, blödande. Det

140 tecken gör dig till terrorist

Saudiarabien är fortfarande ett av de länder dit den demokratirörelse som svept genom flera arabisktalande länder aldrig nått. Skälet är den styrande kungafamiljens monopol över alla medier – ett monopol som nu tycks vara

”Facebookrevolutionen”

Den så kallade ”arabiska våren” sägs ha varit möjlig tack vare sociala medier och deras förmåga att organisera och ena demonstrationerna 2011. Men hur väl stämmer den bilden? Poeten och bloggaren Evronia Azer ger sin syn på

Vad har du med din mamma att göra?

Grymheten och övergreppen i dagens Syrien trotsar all föreställningsförmåga. Kanske inte ens litteraturen eller språket självt räcker till för att skildra vad som sker. Men hur ska vi då kunna berätta för omvärlden, undrar

De tystas dagbok

Den syriske poeten Housam Al-Mosilli tvingades fly från Syrien 2012 efter att ha fängslats och torterats i tre omgångar. I dag lever han i exil i Turkiet. I dikten ”De tystas dagbok” skriver han inte bara om landet som han

Jemen på ruta noll

”Jemen är efter upproret en plats där det är omöjligt att leva om man vill vara fri – det gäller kvinnor i första hand men också alla med drömmar om ett annat liv.” Det är en mörk bild som författaren Bushra al-Maqtari

Tunisiens krig mot terrorism i vägen för demokrati

Två steg fram och ett tillbaka. Så beskriver den tunisiska journalisten och yttrandefrihetsaktivisten Afef Abrougui situationen i Tunisien efter revolutionen 2011. Landet har genomgått stora förändringar, inte minst när det

Den syriska revolutionens förvandlingar

Det syriska upproret mot al-Assad-regimen går nu in på sitt fjärde är, utan något avgörande i sikte. Tvärtom sprids konflikten nu till grannländer som Irak. Författaren Faraj Bayrakdar ger oss en besk sammanfattning av

Civilsamhället i Tunisien – mellan hopp och politiskt spel

Civilsamhället var en viktig aktör för den politiska förändringen i Tunisien 2011, men vilken roll spelar de i dag? Journalisten Fatima Badri reder ut den här frågan och ser ett problem i att gapet mellan civilsamhället och

Vad hände med "den arabiska våren”?

”Den arabiska våren” är i dag ett uttryck som närmast fungerar som ett kräkmedel för flera av dem som var djupast engagerade i den demokratirörelse som plötsligt och för många oväntat svepte genom Nordafrika, vidare in i Mellanöstern ned mot den arabiska halvön. Irritationen handlar om att det blev en mediakliché av alltihop, liksom att utvecklingen bröts eller stannade av på flera håll. I såväl Syrien som mellersta Irak har utvecklingen gått över i terrorkrig. Men som flera av skribenterna i detta nummer påpekar är en ”vår” något som kommer och går – men inget av det vi såg hända skulle över huvud taget ha inträffat om det inte legat åratal av hårt, modigt och farligt arbete av olika grupper av aktivister bakom utvecklingen. Det rör sig inte bara om ett poppigt facebook- eller twitter-uppror, vilket egyptiska Evronia Azer är inne på i sin text, utan om en långsamt och mödosamt uppbyggd demokratirörelse – som förvisso kan använda sociala medier för att förstärka sitt budskap. Men att tro att demokratin föds rakt ur modern teknologi är att underskatta behovet av engagemang, arbete – och idéer.

I detta nummer har vi försökt samla röster från så många som möjligt av de länder som berördes av det snabba demokratiupproret. Med sin början i Tunisien, som framhålls som det lyckade exemplet – men där en ny författning och en ny våghalsighet i diskussionen ändå bara kan vara början på nedmonteringen av patriarkala och andra kvävande strukturer, vilket en anonym tunisisk författare skriver om. Från krigets Syrien publicerar vi tre helt nyskrivna dikter – tillsammans med en längre analys av en av dagens främsta arabiskspråkiga poeter, Faraj Bayrakdar. Bloggaren Afrah Nasser från Jemen mejlväxlar med tunisiska Lina Ben Mhenni om utvecklingen i deras respektive hemländer. Och inifrån Saudiarabien, det kanske mest slutna landet i regionen, kommer ytterligare en anonym och ändå försiktigt optimistisk rapport. För att nu nämna några av texterna i detta nummer, som om det tryckts på papper nog varit tjockare än vanligt.