#16 2015

Hundar och människor i Addis Abeba

”Hur kan jag prata om en hund som blivit påkörd och dödad av en taxibil när jag varje dag möter medmänniskor som lider?”

Var börjar idén om ett rättvist samhälle? Kanske i ett plötsligt ögonblick i morgontrafiken. Författaren Solomon ser en stor förändring i det lilla på väg till skolan med sin son – och hoppas på den yngre generationen. Det är i Addis Abeba men kunde vara var som helst i världen. 

Diamanter skapas under hårt tryck

Den svenske journalisten Martin Schibbye satt tillsammans med fotografen Johan Persson fängslad i Kalityfängelset i ett och ett halvt år. Han är mycket förtrogen med den miljö som skildras i flera texter i detta nummer. Han

Brev från Kalityfängelset: Vem är skyldig?

Den som själv inte fängslats oskyldigt dömd har svårt att sätta sig in hur systemet bit för bit tar ifrån dig värdighet och självrespekt. Den prisbelönta etiopiska journalisten Reeyot Alemu dömdes för det hon skrivit till

Mitt lands regering kommer att brytas ner av sin besatthet av att kontrollera allt

Etiopien kan på håll se ut som en framgångssaga – från svår svält på 1980-talet till ett land där såväl väst som Kina gärna investerar. Men det verkliga hotet mot landet kommer ur regeringens skräck för verklig debatt och

Ingen bryr sig om etiopiska kvinnors rättigheter

Problemet är inte bara att utvecklingen av kvinnors rättigheter verkar ha stannat av i dagens Etiopien – den som påpekar missförhållanden och svek mot den kvinnliga delen av befolkningen löper risk för repressalier. Därför

Under den etiopiska staten

Utan grävande journalister är det svårt att i detalj kartlägga exakt hur en diktatur missbrukar rättsväsende och domstolar. Här skildrar den kände etiopiske journalisten Temesgen Desalegn ett sådant rättsövergrepp. Desalegn

Kulturen är i händerna på dem som anpassar sig till systemet

Ensidig och centralstyrd nyhetsrapportering, bristande yrkeskunskap, utbredd uppgivenhet inom journalistkåren och vilseledande direktiv – så beskriver författaren och journalisten Abraham T. Zere medieklimatet i Eritrea.

”Man kan inte väcka den som låtsas sova” – om Eritreas framtid

I januari i år släpptes sex journalister som arbetade på radiostationen Bana mot borgen i Eritrea. De hade suttit fängslade sedan 2009 då regimen gjorde ett stort tillslag mot flertalet journalister. Brendan de Caires från PEN

Underjordisk journalistik i Eritrea

Eritrea har länge hamnat sist på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex. Trots detta riskerar många journalister sina liv för att rapportera om det som sker i landet. En av dem är journalisten Stefanos Temolso som under

Kampen står mellan politikens och informationens makt

2001 bröt stora protester ut i Eritrea efter att ett antal högre tjänstemän och medlemmar i presidenten Isaias Afewerkis parti offentligt kritiserat presidentens diktatoriska styre och den uteblivna demokratiseringen. Det

Priset för att vara journalist i Eritrea

Att arbeta som journalist i Eritrea är att dagligen sätta sitt liv på spel. Pseudonymen Mussie Hadgu skriver här om vad som gjorde honom till journalist. ”De brott jag bevittnade skakade mig djupt och jag kände mig tvungen

Mitt Eritrea

Poeten och journalisten Haile Bizen har i hemlandet Eritrea fått smeknamnet ”mannen som bröt tystnaden”. Han tvingades fly efter upprepade förföljelser och systematiska förhör i samband med publiceringen av hans poesisamling

Frihetens tredje villkor

Käket eller moralen? Den frågan ligger under så mycket av diskussionen om yttrandefriheten och andra mänskliga rättigheter: vad är höna och vad är ägg? Kommer respekten för mänskliga rättigheter att öka om det blir fart på ekonomin i ett land? Eller måste mänskliga rättigheter, vare sig vi talar om utbildning, rättssäkerhet eller fördelning av resurser tvärtom komma först – så kommer den berömda ekonomiska ”tillväxten” sen? Det kan tyckas vara en akademisk fråga för seminarierummen, men det är det inte. Det handlar i grunden om vilken politik som leder till demokratiska genombrott.

Men frågan framstår i sig som skev när man betraktar en del av världen som ryckvis åker ut och in ur i medias sökljus: länderna på ”Afrikas horn”. Och då i synnerhet Etiopien och Eritrea.

Efter krigsslutet 1993, då en FN-ledd folkomröstning gav resultatet att en majoritet i Eritrea ville vara en självständig stat, fanns det stora förhoppningar på en demokratisk utveckling i det nya landet. Det var också vad som fick en författare som Dawit Isaak, då i svensk exil, att återvända till hemlandet och delta i uppbyggnaden av en fri press – vilket fick ett fruktansvärt slut 2001, då regimen slog till mot den grupp av politiker som krävt demokratiska reformer och de journalister som skrivit om saken. De som ännu inte avlidit sitter fortfarande fängslade – bland dem Dawit Isaak. Eritrea har sedan dess utvecklats till ett av världens mest slutna länder, med en massflykt av utbildade från landet och en ekonomi i fritt fall. Reportrar utan gränser rankar landet som det med hårdast förtryck av pressfrihet i hela världen – på plats 180 av 180 i RUGs index.