#13 2014

PEN Internationals manifest om digital frihet

”PEN ser de digitala mediernas möjlighet som ett sätt att uppfylla den grundläggande yttrandefriheten.”

”Alla människor har rätt att uttrycka sig fritt genom digitala medier utan rädsla för repressalier eller förföljelse.” Så lyder den centrala meningen i PEN Internationals digitala manifest, som antogs 2012. PEN för nu kampen för yttrandefriheten vidare på den digitala arenan.

Tor-projektet

Efter en period då diktaturer och säkerhetstjänster tycktes vara på väg att ta över nätet ser vi nu tecken på en motståndsrörelse. I dag vet vi mycket mer om olika regeringars övervakning – och det finns en helt ny verktygslåda tillgänglig för de

Katt och råtta, hund och Ouroboros

Det sägs att diktaturer lär sig snabbare än internetanvändare. Men är det sant? Kina har länge varit förebilden för alla dem som vill kontrollera och censurera nätet – men nu verkar den kinesiska censuren kanske ha nått

Konsten att skapa internet utan internet

I Kuba är det förbjudet för medborgarna att skaffa privat internetanslutning. I stället hänvisas folket till att använda offentliga internetanslutningar på internetcaféer, universitet och internetcentraler om de vill surfa

NSA:s spionage kan hjälpa diktaturer

Ett tag såg det ut som om olika totalitära stater och system skulle lyckas stänga den dörr som internet hade öppnat för yttrandefriheten. Sedan kom motreaktionen – en ny våg av ”hacktivism” och programvara för aktivister. Och tack vare Edward Snowdens avslöjanden riktas NU uppmärksamheten mot NSA:s

Skriva och leva i skuggan

I början av 2001 startades den första bloggen i Iran. Sedan dess har bloggkulturen i landet vuxit och i dag finns det över 70 000 bloggar av iranier i och utanför landet. Vad handlar bloggarna om? Bloggaren Marzieh Rasouli

Att häckla makthavare i Belarus

Yttrandefriheten är starkt begränsad i Belarus. Landet har sedan 2006 ingått i Reportrar utan gränsers lista över ”internets fiender”. Den belarusiske författaren och bloggaren Jauhen Lipkovitj skriver här om sin erfarenhet av att skriva om kritiska

”Digitocide” – det nya sättet att tysta massorna

Nyligen stängdes Twitter och YouTube ner i Turkiet. Dessa åtgärder är ytterligare ett i raden av orosmoln vad gäller yttrandefriheten i landet. Den turkiske författaren och statsvetaren Gürkan Özturan skriver om ett nytt

Tio länder där Facebook förbjudits

Den 4 februari 2014 firade Facebook sitt tioårsjubileum. Det sociala nätverksstjänsten har i dag över 1,23 miljarder användare, men tjänsten är fortfarande inte tillgänglig i alla länder. Index on Censorship har listat tio

Egyptens digitala opposition har uppnått ”kritisk massa”

Sociala medier spelade en stor roll för det folkliga upproret i Egypten. Men nya makthavare, vare sig de tillhört Muslimska brödraskapet eller militären, har gjort sitt bästa för att kontrollera den digitala domänen. Och de har god hjälp av

Femtekolonnare, dissidenter och ett krympande internet

Nyligen förklarade president Putin att internet i sig var en skapelse av CIA och att Ryssland behöver ett helt eget nät. Det är tydligt att kampen för yttrandefriheten i Ryssland såväl som på andra platser alltmer förs på nätet. Men hur

Ammar 404 är död. Länge leve Ammar 404!

Tunisien är ett land som i det närmaste helt saknar yttrandefrihet. Landet återfinns på plats 133 av 180 länder i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex 2014. Den tunisiska journalisten och yttrandefrihetsaktivisten Afef

Välkommen till guldfiskskålen

För den som följt utvecklingen har det länge varit uppenbart – säkert i sådär en tjugo år – att det är i den digitala offentligheten som striden om yttrandefriheten äger rum. Det kan låta som en trött självklarhet. Men mycket tyder på att vi ser ett nytt skifte i den digitala maktbalansen äga rum just nu.

Den första fasen av den digitala yttrandefrihetsdebatten ägde rum under nittiotalet, när framväxten av ett nytt medium också ledde till en övermodig framtidstro: detta centrumlösa nätverk för kommunikation skulle ju inte gå att kontrollera; alla totalitära stater skulle nu se sig akterseglade. Och mycket i utvecklingen gav också optimisterna rätt: att Sovjet murknade inifrån hade något att göra med att man förbjöd persondatorer och fri datoranvändning. Under ”sammetsrevolutionen” i dåvarande Tjeckoslovakien använde sig den demokratiska oppositionen av enkla modem för att sprida information över telenätet och säkerhetstjänsten hann aldrig förstå att det digitala fågelkvitter de hörde på tråden i själva verket signalerade diktaturens fall. Och så vidare. Situationen påminde under något decennium om 1700-talets stora genombrott för tryckfriheten – en gammal stat kunde inte längre kontrollera det nya mediet, den billiga boken eller webbsidan kunde kvitta lika, och alltfler människor fick ta el av alltmer information …

Men småningom kom motreaktionen, precis som den gjorde efter upplysningstidens genombrottsperiod. Inte minst den kinesiska staten började metodiskt bygga upp en ny teknik för censur och stängde in hela landet bakom en andra kinesiska mur. Och de stora Telkomföretagen i världen, som Siemens eller svenska Telia, visade sig vara helt skrupelfria när det gällde att hjälpa diktaturer i länder som Iran eller Belarus att övervaka och kartlägga dissidenter. Det var som om kupan på nytt sänkte sig över landskapet.