#5 2012

Alla nödrop från Syrien riktar sig till dig

"Vad är det för mening att producera romaner och andra texter samtidigt som vi tvingas bevittna den ena slakten efter den andra?"

Hela världen följer övergreppen mot civila i Syrien. Det har vi kunnat göra i ett år nu. Det enda som verkar omöjligt är att finna politiska vägar att få slut på mördandet. Vanmakten tycks total och allra värst är det för dem som har inblick i situationen genom anhöriga och vänner. Den syriska författaren Manhal al-Sarraj delar här sin oro och ångest över situationen och över vilken roll litteraturen kan eller inte kan spela. 

Välkommen till Zon 9 – Etiopien

Det har nu gått exakt ett år sedan de båda svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson arresterades för att ha befunnit sig i Ogadenprovinsen i Etiopien. Det har snart gått ett halvår sedan de dömdes för ”

Yttrandefrihet i Afghanistan – tio år efter talibanregimens fall

Afghanistan har aldrig tidigare haft fler nyhetskanaler som i dag med över 200 tryckta medier, 44 tv-stationer, 141 radiostationer och minst åtta nyhetsbyråer. Men våldet mot nyhetsorganisationer, journalister och

Hör rösterna från Belarus

De ”sociala nätverkens” roll har varit tydlig i frihetssträvanden världen över. Så också i Belarus, som brukar beskrivas som Europas sista diktatur. KGB har länge lyckats hålla tidningar, radio och tv i schack, men nu

Fristadsstafetten – Mazen Maarouf

Fristadsstafetten har nått Island. Poeten Mazen Maarouf, som har levt hela sitt liv som en palestinsk flykting i Libanon, tvingades under 2011 att lämna landet på grund av sina regimkritiska texter. Maarouf är en stark

Mediesamhällets onda paradox

Jag tror inte att någon är oberörda av de pågående övergreppen mot civila i Syrien. Jag tror också att de flesta, när vi konfronteras med vad som i alltmer ser ut som ett eskalerande folkmord på sina egna, drabbas av vad som måste beskrivas som mediesamhällets verkligt onda paradox. Vi ser. Vi vet vad som händer. Vi har mycket små möjligheter att påverka vad som sker. De av oss som minns Rwanda 1994 känner igen situationen.

Det här är inte platsen att spekulera i ifall omvärlden ska intervenera eller ej. Men att vi vet vad som sker och vad som görs mot människor i detalj är samtidigt en källa till förtvivlan och kanske det enda hoppfulla i situationen. Att vi i dag kan ta del av röster och bilder från de människor som lever mitt i förtryckets centrum ställer högre krav på oss andra. Dissidentbloggen vill vara ett led i denna kedja av levande röster. I detta nummer ger vi ordet till Manhal al-Sarraj, syrisk poet, som i detalj beskriver den onda paradoxens dilemma – vilken kunskap törs jag föra vidare, hur hanterar jag den vanmakt som kommer sig av att i dag kunna se rakt in i våldets centrum? Och förstår vi egentligen vad vi ser på de sönderklippta bilder och budskap som når oss på ännu inte finslipade, nya informationskanaler?