I april 2015 gjorde vi ett nummer av Dissidentbloggen med texter om Eritrea och Etiopien. Bland de medverkande fanns den prisbelönta etiopiska journalisten Reeyot Alemu som var dömd till fjorton års fängelse för ”terrorism” för texter som hon skrivit. En dom som senare kortades till fem år. I ett öppet brev beskrev hon sin vardag i det ökända Kality-fängelset. Hon avlutade brevet med följande ord: ”Kära läsare, låt mig till sist bara säga att jag önskar få se ett demokratiskt Etiopien där rättvisa skipas. Jag lovar att göra allt jag kan för att vi ska uppnå detta mål.”
Fyra år senare medverkar hon i det här numret. Och även om hon är väldigt kritisk till utvecklingen i landet, skriver hon i sin text: ”Vår kamp har varit fruktbar”.
Det som har hänt i Etiopien under det senaste året är något som många människor som lever i totalitära stater inte ens kan fantisera om. På mindre än ett år har Etiopien gått från att vara ett av världens mest repressiva länder till att bli ett öppnare och mer demokratiskt samhälle. Sedan april 2018 då Abiy Ahmed tillträdde som ny premiärminister har landet i rask takt gått i demokratisk riktning. Stora reformer har genomförts, politiska fångar har släppts, terroriststämplade organisationer har blivit lagliga oppositionsrörelser, ett fredsavtal med Eritrea har tecknats, blockerade hemsidor och bloggar har öppnats upp och hundratals förbjudna medier är nu tillåtna. 2018 befann sig Etiopien på plats 150 av 180 nationer på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex. 2019 har landet klättrat upp till plats 110.
Numera är det ökända Kality-fängelset, som på det lokala språket varit synonymt med ”fängslande av politiska skäl”, tömt på politiska fångar.
Det är ingen överdrift att säga att det som har hänt i landet under bara det senaste året är ett historiskt kliv för demokratin och yttrandefriheten i Etiopien.
